Genmäle till Jacob Högfelds artikel publicerad den 16 december. Som rutinerad politiker avstår Jacob Högfeldt från att adressera kärnfrågan i min debattartikel om två solcellsparker på Selaön och levererar i stället ett svar som skjuter bredvid målet.

Bortsett från rubriken, som sattes av tidningens redaktör och inte av mig, står ingenstans i min artikel att jag vänder mig mot att Jacob Högfeldt upplåter 90 hektar av sin mark på Äleby för en solcellspark. Vad jag däremot med skärpa vänder mig mot (och som min debattartikel handlar om), är att vare sig Energiengagemang vid Överselö eller Energiengagemang/Högfeldt vid Äleby förmått planera parkerna så att de inte ianspråktar sådan mark som Riksantikvarieämbetet klassat som särskilt skyddsvärd. Ungefär 15 procent av Älebyparken är projekterad på skyddsklassad mark. Varför skall allmänheten acceptera det, när Jacob Högfeldt har ytterligare 100 hektar öppen mark som han kan bygga solcellspark på? Kan det hänga samman med att hans egen utsikt kan bli störd?

Jacob Högfeldt vill gärna framstå som en handlingens man genom att bygga en stor solcellspark och argumenterar endimensionellt med breda och ödesmättade penseldrag. Ännu bättre vore om han kunde hålla flera tankar i huvudet samtidigt och förhålla sig öppen för skilda lösningar i sakfrågan: För att producera den mängd el som önskas kanske inte alls påtaglig skada behöver vållas på Riksintressets mark, inte ens i 35 år. Men för att nå dit kanske det inte räcker med en rutinerad politiker, en viss mognad krävs nog också.