Ja, de flesta förstår nog att vi behöver insekterna, men det är väl inte många som vill ha dem hos sig, eller ta bort dem från billacken. Varför reagerar vi som vi gör egentligen? Det är skönt med myggfria sommarkvällar, och så slipper vi de förbaskade svalorna som kan skymma solen lite när vi behöver vår solbränna.
Varför bryr vi oss så lite om att insekterna har minskat som de gjort i antal? När den ena arten efter den andra minskar på det här sättet, då kan det snart vara människans tur att minska likt insekterna har gjort nu. Tar vi det också med en axelryckning, så skönt att slippa alla dessa människor. Eller ska vi be naturen om ursäkt med orden ”det tänkte vi inte på”. Vem ska vi tala med som representerar naturen? Eller kan vi köpa oss loss med pengar? Hur ser naturen ut när den skrattar åt oss? Eller ska vi bita i det sura äpplet och låta våra barn ta konsekvenserna åt vår bekvämlighet?
Ja, de kanske inte behöver svära över myggan, men deras tankar om oss kommer väl att röra sig om betydligt svårare problem. De som är över 50 år tänker väl att det kommer inte att drabba mig, ”så bara jag får mitt, sedan kan jag inte bry mig om allt det andra”. Sådana talesätt som ingen sommar utan svalor, det är väl inget att bry sig om. Solbrännan är ju betydligt viktigare.