Julmys och bjällerklang i all ära, vi måste även prata lite allvar om det som också hör högtiden till.
Då menar jag inte något andaktsfullt om Jesus födelse. Jag menar inte heller alla som lider av ensamhet, fattigdom eller annat elände under det som ska vara glädjens högtid. Även om det är problem som jag gärna pratar om någon annanstans än i just denna krönika.
Jag menar alla dessa förhatliga paketlekar.
Eller Secret Santa, norsk julafton, julklappsspelet. Okärt julebarn har många namn.
Ni har garanterat varit utsatta för dem. Släkten, kompisgänget eller kollegorna som konstaterar att det blir så jäkla dyrt att köpa julklappar till alla, så därför får barnen "ordentliga" julklappar och till oss vuxna köper vi opersonligt krimskrams för en spottstyver och delar ut dem slumpmässigt. God jul!
Det är så dumt att tomten gråter.
I min släkt kör de vuxna – åtminstone de som alla träffas tillsammans någon gång under julhelgen – sedan några år tillbaka varianten att man i november samlar alla deltagares namn på lappar i en burk, drar en och endast den personen köper man till, för summan av 300 kronor. Sen delar alla med sig av sina önskelistor till alla. Det är ett rimligt sätt att göra det på. Alla får en ordentlig julklapp och något som de faktiskt blir glada över.
Men det här med att köpa billigt småkrafs som ingen önskat sig, bara för att? Har vi inte alla nog med småprylar hemma som samlar damm tills de åker ut i en förrådsutrensning? Blöder inte den här planeten tillräckligt av all onödig konsumtion? Vad motiverar att köpa tingeltangel som ingen vill ha, för att ge till någon du kanske inte ens vill ge en present?
Att ge och få julklappar ska väl ändå handla om omtanke och uppskattning. Att hitta den där speciella gåvan till den speciella personen. Inte att slita sig igenom 30 minuter av meningslöst tärningskastande, när allt man vill är att få sitta i soffan och pusta ut med en glögg efter all julhets. Inte sällan vill alla i sällskapet ha samma paket, och just när man bara vill ha lugn och ro blir det ett himla liv och i värsta fall bråk över att någon knyckte paketet som någon annan hela tiden hade span på. Eller – ve och fasa – att någon får fem paket och en blir helt utan (ja, den varianten förekommer också). Varför gör folk så här mot sig själva? Är inte julen körig nog för många?
Och för vad genomled man denna potentiella släktfejd mitt i julefriden? Något som ska passa "alla". Vilket brukar innebära två stearinljus i silkespapper, en tvål med suspekt doft, ännu ett förbannat doftljus eller en "fin" tändsticksask. Har någon någonsin brytt sig om hur en tändsticksask ser ut? Är det inte lite som med toalettpapper, att det bara är innehållet man är ute efter?
Det absolut enda jag kan komma på som faktiskt passar alla är just toalettpapper. Och ingen normal människa köper toalettpapper i julklapp.
Någon måste säga det, och det måste väl bli jag. Våga lägga ner detta. Köp inte en massa generiska smågrejer bara för att. Lägg slantarna på något viktigt, eller spara dem till att unna dig en pizza i fattiga januari. Välj julfriden!
Det, eller så får vi alla köpa toapapper till varandra. It takes a fool to remain sane, som den gode Ola Salo sjöng.
Oavsett vilket – en riktigt god jul önskar vi på Strengnäs Tidning er alla!