"Mamma, visst är det kul när man först inte kan och sen har man lärt sig", säger snart 6-åringen medan hon analyserar schackbrädet.
Närå, hon sveper med fingret över surfplattan och har just klurat ut hur man klarar det senast nedladdade spelet. Men ändå.
Jag känner precis igen känslan.
Lära sig något nytt, det är bland det mest tillfredsställande som finns, kanske speciellt om man inte trodde på sig egen kapacitet från början.
Vad man tror att man ska klara eller inte är inte alltid helt logiskt.
Jag minns hur roligt det var att börja ta körlektioner som 17-åring, jag bara visste att körkortet var några månader bort och att jag skulle fixa att växla, backa runt hörn och hålla rätt hastighet. Och det gick som en dans, tio lektioner och en uppkörning senare kvitterade jag ut det rosa plastkortet.
Men jag var skräckslagen inför att tanka på egen hand. Vet inte varför, hela bensinstationmiljön var lite skrämmande.
Sedlar skulle matas in i en apparat, rätt bränsle väljas och tanken fyllas alldeles lagom mycket. Detta medan andra köade bakom.
Ja, ni hör ju själva, det var oerhört komplicerat.
Nuförtiden är det borrmaskinen och alla pluggvarianter jag bara inte förstår. Maken kan inte rensa avlopp, men att tolka ett EKG gör han på några sekunder. Kunskapsinhämtningens mysterier.
Som vanligt vill jag inte ge några nyårslöften, men är det något jag hoppas genomföra under 2017 så är det att lära mig fler saker.
Men lite lagom grejer, inte helt orimliga som att behärska ett nytt språk, förstå konflikten på Västbanken eller varför folk inte blinkar ur rondeller.
Nej, i år kanske jag en gång för alla ska lära mig offsideregeln och åttans tabell. Gick det att lära sig att tanka så är ingenting omöjligt.
FEATURECHEF
0155-767 46