Ibland blir jag inte riktigt klok på vad landets kultursidor ägnar sig åt för intellektuella och politiska strider egentligen.
I förrgår publicerade Aftonbladets kulturchef Åsa Linderborg en märklig text där hon anklagade socialdemokraternas förre partiledare och kulturskribenten Daniel Suhonen, som också författat en bok om sitt samarbete med Håkan Juholt.
Vad hon anklagade dem för? Kan det ha varit deras syn på demokratin? Eller deras kulturpolitik? Nej, anklagelsen, som tilläts uppta en hel sida i landets största tidning, handlade om att Juholt och Suhonen hade uteblivit från ett offentligt möte på bokmässan som de lovat att medverka på.
Ett möte. Och detta fick Aftonbladets kulturchef att brista ut i långa utläggningar över deras brist på moral.
Själv tänkte jag: jösses, så många gånger folk hade kunnat skriva sådär som mig om det hade räckt med ett missat möte! Och jösses så många artiklar jag själv hade kunnat skriva om personer som bangat när jag själv bjudit in.
Daniel Suhonen svarade omedelbart på Expressens kultursidor. Han anklagade Linderborg för att vara leninist och styra sin kultursida med järnhand, och inte låta någon skribent växa i hennes skugga. Han tog verkligen all heder och ära av Linderborg, som för allmänheten kanske är mest känd för att hon skrivit boken Mig äger ingen, som också filmades med Mikael Persbrandt i huvudrollen. Fast det sista hade jag egentligen inte behövt skriva. Sedan 10-15 år är det snarast en överraskning om det inte är Persbrandt som spelar huvudrollen i en svensk film.
Även Suhonens påhopp kan tyckas vara lite over the top med tanke på att det hela handlade om ett inställt möte. Men som de intelligenta läsare ni är anar ni förstås att det ligger en gravad hund här.
Konflikten kan omöjligen handla om bara detta.
Jag vet inte. För bara några år sedan verkade de två vara såta vänner. Linderborg publicerade Suhonen var och varannan dag i Aftonbladet. Men för ett år sedan bytte han till konkurrenten Expressen. En konflikt låg bakom. Han blev inte publicerad lika ofta. Linderborg har under sin tid som chef gjort Aftonbladets kultursida ideologiskt likriktad. Under de år jag själv arbetade på Aftonbladets ledarsida hörde jag alltid diskussionerna på kultursidans redaktionsmöten. Det var som att lyssna till ett politiskt seminarium. De ägnade timmar åt att mejsla fram kultursidans åsikt, som alltid stod något till vänster om Vänsterpartiets.
Personligen gillar jag sådana diskussioner, men jag tycker inte att det är en kultursidas uppgift att vara likriktad. Det är i själva verket raka motsatsen mot vad den bör vara.
Kanske insåg Suhonen till slut att inte ens han passade in där.
Oberoende av vilket är debatten mellan honom och Linderborg en storm i ett vattenglas, ett plask i ankdammen eller bara ett bisarrt inslag i ett offentligt samtal som blir allt mer privatiserat och svårbegripligt.
Konflikten tycks ha sitt ursprung på en kräftskiva där de båda var med. För min del kunde den fått stanna där.
Samhället har viktigare frågor att avhandla.