Att mörka eller inte mörka, det är frågan. Och det är en viktig sådan. För insynen i hur myndigheterna agerar är avgörande för demokratin. Allt bygger på ett samhällskontrakt mellan stat och medborgare.

Tillit och transparens.

Men det kännetecknar inte myndigheternas agerande i spåren av coronapandemin. I stället är det är locket på. Under vårens granskning av corona har tidningarna begärt ut uppgifter om smittspridningen. Alla kommuner har sagt nej, efter att man gemensamt samordnat sig och förhalat processen, i strid med svensk grundlag. Tidningarna har då överklagat avslagsbesluten till kammarrätten, som nu ger oss rätt. Kommunerna måste göra en omprövning. 

Trots det vidhåller Eskilstuna kommun att man inte har en sammanställning, trots att man rapporterat till socialstyrelsen sedan mitten av april. Katrineholms kommun skriver på sin hemsida att Kammarrättens dom visar att ingen mörkning skett. Vilket inte ens prövats. I stället innebär Kammarrättens dom att uppgifterna ska lämnas ut och kommunen gjort fel. Det enda domen säger är att dödsfall inte kan lämnas ut på grund av sekretess. Därtill har Regionen i veckan avslagit begäran om uppgifter och skriver att beslutet inte ens går att överklaga. Hittepå säger de experter vi konsulterat.

Det är svensk grundlag vi pratar om. Och dessvärre finns inga kännbara repressalier för tjänstemän som begår fel. JO kan klandra en tjänsteman och i vissa fall väcka åtal. En åklagare kan åtala för tjänstefel, men gör det sällan. Under tiden tappar allmänheten förtroendet för myndigheterna. Och det är inte medias fel, vilket flera myndighetsföreträdare gett uttryck för i diverse intervjuer. Det handlar trots allt om samhällskontraktet, inte att skjuta budbäraren.

I längden, oavsett om man lagligen behöver eller inte, är transparens alltid att föredra. För att citera ett inlägg på Linkedin från Rodolfo Alvarez, kommunikatör på Södertälje sjukhus:

– Att möjliggöra för journalister att kunna göra sitt jobb är en av de viktigaste delarna i mitt jobb. Jag vill och kommer alltid vara en dörröppnare för den fria oberoende journalistiken. När jag ser hur kollegor runt om i Sverige förhalar dokument och sätter käppar i hjulen för journalister – då gör ni fel och borde fundera över ert val av yrke. Ni är inte anställda för att vara gatekeepers. Ni är möjliggörare som har en skyldighet att jobba för vårt kollektiva demokratiska intresse. När ni inte gör det – då avvecklar vi demokratin, tegelsten för tegelsten.