Det draaaar kring mammarollen

Krönika2015-05-30 09:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Man får vakta sina ord när man är hemma. Antyder man att man fryser lite utbrister yngste sonen genast:

– Det draaaar!

Annat jag säger blir ofta härmat med Johan Rheborgs skådespelarröst och ett impertinent tonfall.

Inspirationen kommer givetvis från en av årets mest uppmärksammade svenska tv-serier, "Morrran och Tobias" av och med Johan Rheborg och Robert Gustafsson.

Den värsta hajpen kring den skruvade, svarta humorserien om Monica eller Morran (Johan Rheborg) och hennes vuxne son Tobias (Robert Gustafsson), har visserligen lagt sig lite. Men min son och hans kompisar kan inte få nog av Morran, och de är inte ensamma. Tonårsgrabbar i hela Sverige går runt och säger att "Det draaar!". Det har gjort att Morran ligger etta på den svenska singellistan just nu, i samplad form i en låt av den unge Axel Wikner. Titeln är förstås "Det draaar". På Facebook bedrivs en intensiv kampanj för att göra Morran och Tobias till programledare när Eurovision Song Contest ska arrangeras i Sverige.

För er som inte har sett serien handlar den i korthet om Monica (Morran), en fattig, kedjerökande, naiv och gränslöst snäll kvinna och hennes son, bortskämd, hyperaktiv, omdömeslös och alldeles för gammal för att bo hemma. Hon levererar oboy, mackor och ett oändligt tålamod, han är lika otacksam som han är oförskämd mot sin mamma. Mitt i misären finns trots allt en relation som genomsyras av samhörighet och tolerans. Men medan Tobias lever livet på en pinne, gör det ont att se smärtan i Morrans ögon när hon tittar in i kameran. Men det är den som har gjort henne till Sveriges just nu hetaste morsa. Jag tror att de unga killarna älskar Morran för att hon representerar den villkorslösa moderskärleken.

En annan moder på tapeten just nu är Cersei Lannister i "Game of Thrones". Jag kan inte låta bli att tjuvlyssna lite när grabbgänget diskuterar de olika karaktärerna i fantasyserien. Cerseis intrigerande orsakar mycket lidande för flera av de mer sympatiska gestalterna, men grabbgänget är förlåtande.

"Tänk på att hennes son just har blivit förgiftad!" hörde jag någon säga till hennes försvar för några veckor sedan.

Är det här en trend eller tänker jag på detta bara för att det vankas mors dag denna helg? Jag tror faktiskt att det är en trend. Kanske är dagens unga storkonsumenter av populärkultur svältfödda på skildringar av relationen mor och son? Tänker att det inte finns särskilt många mamma-karaktärer i samtidens spel, tv-serier och actionfilmer. De kan finnas med som bifigurer i inledningen av ett drama, där de gråtande tvingas skiljas från sitt barn, som i och med att de lämnar modern får luft under vingarna och kan bli hjältar. Tänk Anakin Skywalker i "Starwars", Peter Quill i "Guardians of the Galaxy "och Katniss Everdeen i "Hungergames". Men för det mesta existerar de inte alls. I "Spindelmannen", "Pippi Långstrump", "Iron Man" eller "Sagan om Ringen" finns ingen mamma alls.

Gud så tråkigt! Det finns ju inget roligare än en mamma som älskar sina barn till vanvett.

Så därför tänker jag ta det som en komplimang varje gång jag blir härmad med Morran-röst.

Läs mer om