I 59 minuter och 50 sekunder trodde jag verkligen att Guif skulle knyta ihop säcken och koppla grepp om semifinalserien.
Aron Rafn Edvardsson drömspelade i målet och Eskilstunakillarna fick tack vare det gott om möjligheter till miniryck.
Men icke.
I stället har nu Alingsås en, som jag nog vill kalla, stor matchboll att nå finalen.
För jag undrar sannerligen om Guif orkar resa sig nu.
Det känns inte så.
Samtidigt har laget tidigare visat prov på enorm moral och krånglat sig ur svåra situationer förr.
Vi får därför hoppas att det finns ny kraft att plocka fram redan klockan 16 på lördag.
Det är nämligen då semifinal 4 i den här galna matchserien spelas.
Bortaseger då och det blir en femte, eller om ni så vill sjätte match, de här lagen emellan på måndag.
Spelmässigt blev det här den absolut sämsta matchen så här långt.
Det slarvades kopiöst. Från båda håll.
Möjligen berodde det på trötthet. Jag vet inte, men från läktarplats verkade spelarna i båda lagen stundtals ganska stumma i benen. Det begicks därmed misstag som sällan görs på den här nivån.
Och det är kanske inte så konstigt. Guif–Alingsås har spelat fyra matcher plus 20 minuters förlängning på ganska kort tid.
Men bortser vi från att skönspelet fanns någon annanstans går det inte att klaga på dramatiken.
Det blev en enorm rysare.
På nytt blev det här en match mellan två väldigt skickliga försvar.
Men jag skulle nog vilja påstå att det inte bara var därför som resultatet skrevs till målsnåla 20–21.
Nej, det handlade även om en del ineffektivitet och Guif missar på tok för många rena lägen för att det ska kännas bra.
Under torsdagskvällen fanns gott om syndare och något som ändå får mig att tro på en vändning i den här serien är att flera av guifarna kan mycket, mycket bättre.
För att nämna två så handlar det om landslagskillarna Daniel Pettersson och Viktor Östlund.
Båda stred tappert bakåt, men fick inte alls till det framåt.
Bättre procent från dem på lördag ... ja, då kanske drömmen om final lever vidare till på måndag.
Under torsdagen dök för resten Guif upp på Blocket.
Någon skämtare hade tröttnat på kommunens cirkuskonster i samband med arenaprojektet och lagt ut laget till försäljning.
På låtsas så klart men jag förstår att många fans fått nog.
För hårddrar vi fiaskot med arenan, som riskerar att försenas åtskilliga år, så kan det också hota Guifs existens som topplag.
Jag måste säga att jag aldrig hört på maken. Om ett år är risken uppenbar att en av Sveriges bästa handbollsklubbar, och flera andra föreningar, står utan hall i flera säsonger framåt.
Ska vi dra en jämförelse med elitidrott i exempelvis USA så hade det här bara slutat på ett sätt.
Klubben hade blixtsnabbt flyttats till en annan kommun.
En kommun som inte nonchalerar sitt lag.
Nu bor vi ju inte i USA, men ändå: Tänk om Eskilstuna Guif blir Västerås Guif eller Örebro Guif.
Hemska tanke.