För en vecka sedan satt jag på pressläktaren och kämpade för att hålla mig vaken.
Guif körde då över Rimbo och kunde bekvämt göra det med sin B-uppställning efter paus.
Den gången var underhållningen lika med noll eftersom "spel mot ett mål" sällan är speciellt kul att kolla på.
Under söndagen hade jag dock helt andra förväntningar.
Och mötet Guif–Alingsås tror jag inte gjorde någon besviken.
För det första var det ingen risk att man skulle somna eftersom det stundtals var så högt tempo att spelarna själva knappt hann med.
För det andra verkade avslutningen vara skriven av Stephen King.
Sammantaget bjöds vi på en av säsongens bästa matcher.
Målvakten Richard Larsson har inte stått så där jättemycket efter EM-uppehållet.
I går kom han dock in efter ungefär en kvart och spelade så där inspirerat som nästan bara Larsson kan i sina bästa stunder.
Att han i matchens sista sekund också blev hjälte när han räddade ett stenhårt skott med skallen kändes liksom rättvist – även om det såg rätt otäckt ut när Guifmålvakten låg kvar orörlig i någon minut.
Men det är segt virke i Salakillen och jag unnar verkligen honom alla framgånger.
Larsson är grymt seriös i allt han gör och verkar dessutom acceptera fullt ut att Aron Rafn Edvardsson för tillfället verkar vara förstavalet.
Fast med sånt spel som i går får den isländske landslagskillen nog se upp.
Larsson vill vara med och utmana.
Det visade han bestämt mot Alingsås där det blev seger med 27–26.
En annan Rickard, Åkerman närmare bestämt har haft det lite svajigt den här säsongen.
I toppmötet slog han dock till med en av säsongens absolut bästa insatser. Framför allt var hans första halvlek grym och jag undrar varför Åkerman inte alltid spelar så.
När han utmanar och när han låter fötterna jobba är han grymt svårläst och svårstoppad.
Från handboll till snö.
Måste säga att OS har börjat ganska bra.
Dessutom har jag de första dagarna inte behövt skicka fullt så många grattis-sms till min norska kompis i Skien som jag fruktat.
Fick för övrigt ett överraskande ödmjukt meddelande efter herrarnas skiathlon.
Tror nog att norrmännen överlag blev snopna över att det "bara" blev ett brons.
Charlotte Kalla gav verkligen allt i lördags.
Hon var tuff och resolut när hon försökte avgöra i den sista backen.
När suveränt skickliga norskan Marit Björgen fanns kvar i rygg på krönet visste jag dock att det var kört med guldet.
Men ett silver är verkligen inte illa.
Nu ser jag framför allt fram mot onsdag kväll.
Klockan 18.00 smäller det. Sverige mot Tjeckien i OS-hockeyn.
Jisses vad häftigt det blir att följa de bästa spelarna i världen när de gör upp om medaljerna och just inledningsfighten tror jag blir avgörande för om det blir gruppseger eller inte för Tre Kronor.
För inte ska väl Schweiz och Lettland kunna störa NHL-proffsen?