Det är inte precis den bästa politiska veckan i historien.
I måndags havererade de bostadspolitiska samtalen mellan blocken. I tisdags röstade riksdagen igenom den värsta utlänningslagen på flera decennier. I onsdags åkte Sverige ur fotbolls-EM. I går röstade britterna om Brexit. Och i dag kan vi vakna upp i ett Europa som har bestämt sig för att gå skilda vägar.
Tänk att få skruva tillbaka tiden en vecka för att göra ett par beslut annorlunda.
Måndag
De rödgröna och de borgerliga partierna är i stort överens om åt vilket håll bostadspolitiken bör gå. Men eftersom det politiska spelet och prestigen länge har fått trumfa ut sakpolitiken, blir det med bostadspolitiken som med mycket annat: Partier som borde kunna komma överens sitter på varsin sida av förhandlingsbordet och tjurar, vilket leder till stiltje på viktiga politiska områden. Det visar att blockpolitiken är skadlig, småaktig och långt ifrån den svenska modell som politiker från höger till vänster just nu menar innefattar allt som är av godo.
I vår parallella verklighet avslutas riksdagsåret med att vi säger nej till både Brexit och blockpolitik och ja till samarbete över såväl block- som nationsgränser.
Tisdag
Sällan har det svängt så snabbt och så mycket på ett område som i migrationsfrågan. Som ledarsidan tidigare har skrivit innebär tisdagens riksdagsbeslut bland annat att barnfamiljer som splittrats under flykten inte får återförenas i Sverige och det framtida lidandet för helt vanliga människor är obeskrivligt.
Här tänker vi oss att M och MP – som 2011 gjorde upp om migrationspolitiken för att hålla SD utanför – i stället ansluter sig till L, C, KD och V, och röstar för en politik där föräldrar och barn får hålla ihop. Det innebär förvisso inte att Sveriges migrationspolitik blir perfekt, men det underlättar tillvaron i Sverige för många människor.
Onsdag
Precis som att Centerpartiet anser att valresultatet från 1973, där de fick 25 procent, i det närmaste är att klassa som normalläge, fastnade många fotbollsentusiaster i 1994, när Sverige tog VM-brons. Nu lämnar vi årets EM utan segrar eller egna gjorda mål.
För midsommarfridens skull låter vi Sverige vinna onsdagens gruppspelsmatch mot Belgien. Fotbollsmästerskap och midsommar är två sällsynta tillfällen när svenskar som inte känner varandra kan samlas under gemensam flagg. Man jublar åt samma prestationer, sjunger välkända sånger och fattar okändas händer för att dansa i ring. För att förlänga känslan kan vi gott bjuda Sverige på en plats i slutspelet.
Torsdag
Att Storbritannien ens behöver folkomrösta om sitt EU-medlemskap är så historielöst att det borde ha kunnat undvikas med saklig information. Som den brittiske författaren Ian McEwan skriver i torsdagens Dagens Nyheter har unionen gett oss 60 år av relativt välstånd och fred, som helt saknar motstycke i europeisk historia. "Vi har varit – och vi kan bli det igen – ett splittrat, stridande gäng" fortsätter han och påminner om 30-åriga kriget, Napoleonkrigen och de båda världskrigen.
Tillsammans med att Brexit-debatten har sått frön av missnöje och utträdesdiskussioner i flera länder, är det detta som är det största hotet. Inte utebliven handel eller fler passkontroller. Det har britterna (och alla andra) för länge sedan insett i vår parallella verklighet.
Fredag
Därför har vi ingenting annat än sill, jordgubbar och små grodor i huvudet när vi vaknar på midsommaraftons morgon. Att Europa måste hålla ihop och föra en human flyktingpolitik, och att sakpolitiken står i centrum i Sveriges riksdag, är så självklart att motsatsen knappt ägnas en tanke.
Således är vårt största bekymmer i dag att väderprognosen vittnar om spridda skurar, som vi givetvis kan skingra när vi ändå är i gång och skriver om historien. Samtidigt är ett par regndroppar något som Sverige kan leva med. Inte minst eftersom vi har åttondelsfinalen mot Ungern på söndag att se fram emot.