Vi fröjdas med familjen, frossar i julmat och lägger upp tindrande barnaögon på sociala medier. Men vad händer när förutsättningarna förändras? När du förlorat jobbet och inte vet om pengarna räcker till? När någon du älskar dör? När du har skiljt dig? När förhoppning om försoning försvunnit?
Lider du i tysthet och låtsas att julen är lika lycklig som vanligt? Eller ignorerar du dess existens genom att strunta i skinkan och käka pizza framför Netflix? Eller tar du steget att välkomna nya traditioner? Lite försiktigt och motvilligt förstås, sådär typiskt svenskt.
För egentligen får man ju inte ändra på julen. Det går bara inte. Men man kanske gör det ändå. Tar en utsträckt hand och bestämmer sig för att det går att kolla på Kalle i delvis förändrat sällskap. För ett och ett halvt år sedan förlorade jag min mamma. Första julen ekade tomheten. Vi kommer inte att sakna dig mindre denna jul, mamma. Men vi kommer att göra det i ett annat sammanhang med nya fina traditioner i sikte.