Jag har inte varit Eskilstunabo särskilt länge och vet därför inte hur Fristadstorget såg ut innan ombyggnationen men jag häpnar när jag pratar med folk som tycker att det var bättre förut.
För faktum är att torget håller en mycket hög nivå jämfört med andra städers torg, det är min bestämda uppfattning. Att avnjuta en kvällstidning på en av bänkarna i Fristadstorgets nästintill bullerfria miljö en sensommardag kan jag placera högt upp på topplistan över mina torgupplevelser. Inte ljusår bakom känslan man får i kroppen av en cigg på Plaza de Armas i Santiago eller en kopp kaffe på Piazza Navona i Rom.
Torget här spelar i en lägre division, givetvis är det så. Att jämföra Fristadstorget med en piazza från 1400-talet är ju skevt sett till om man enbart pratar om platsernas skönhet. Jag vill ändå tro att känslan av välbefinnande kan framkallas av båda torgen – men med olika medel. På Fristadstorget har man lyckats få till Mötet. Sköna bänkar, grönytor och bord och stolar. Massa folk snackar. Överallt. Folk ser ut att trivas.
Bra kan dock bli bättre och till nästa år skulle jag vilja se att kommunen kompletterar bordtennisbordet med ett par biljardbord. Och varför inte slänga med ett fotbollsspel på ben?
Då har Fristadstorget alla möjligheter att hamna ännu högre upp på åtminstone min lista över världens torg.