Under torsdagen kom beskedet.
Det var inte så överraskande och jag vet inte riktigt hur jag ska reagera på faktumet att Erik Hamrén stannar på sin post.
Lite lagom diplomatiskt kan jag tycka att det är både bra – och dåligt.
Om vi börjar med det negativa så handlar det förstås om att Sverige inte kvalade in till VM i fotboll nästa sommar.
Lägg därtill att landslaget inte gjorde någon som helst succé under Hamréns ledning när laget var med i EM 2012.
Med det i bakhuvudet plus att förbundskaptenen haft en hel del konstigheter för sig när det handlat om laguttagningar, framför allt i försvaret, borde han kanske tackat för sig.
Ändå är det nog rätt väg att gå för förbundet när de ger honom en ny chans.
När Lars Lagerbäck var förbundskapten lyckades Sverige allt som oftast kvala in till mästerskap.
Det Lagerbäck dock inte lyckades med var att få vår enda riktiga stjärna, Zlatan, att fungera och producera i landslaget.
Det har däremot Hamrén gjort.
Han gjorde Zlatan, som vacklade om en fortsättning i landslagsdressen för några år sedan, till lagkapten.
Han har byggt allt kring världsartisten och att Hamrén nu kör på ger mig hopp om att även Zlatan satsar minst två år till i blågult.
Kanske kan vi rent av få se Zlatan fram till nästa VM, 2018.
Nu drömmer jag lite – men helt orealistiskt är det inte.
För även om vi inte kom med till Rio nästa sommar ska vi ha klart för oss att det var Zlatans förtjänst att vi ändå var ganska nära att nå dit.
Sverige spelar fram till nästa höst inte en enda tävlingsmatch.
Det ger förbundskaptenen chans att testa lite under våren innan EM-kvalet drar igång.
För hur man än vänder och vrider på saken står vi inför ett generationsskifte.
Spelare som Johan Elmander, Anders Svensson, Kim Källström med flera känns långt ifrån självklara framöver.
I stället hoppas jag på att killar som John Guidetti, Albin Ekdal och Jimmy Durmaz ges chansen att kliva fram.
Bara för att nämna några.
Nästa års VM-slutspel lottas för övrigt under dagen.
Kan inte påstå att jag bryr mig om vilka som hamnar var i grupperna.
Utan Sverige blir VM i fotboll en turnering där man inte håller på någon.
Eskilstuna United har än så länge inte satt sprätt på särskilt mycket av sparbanksmiljonerna.
Ryktet säger dock att spännande saker är på gång inom kort.
Hoppas det stämmer.
Kollade in Lugi–Guif via ekurirens webb-tv i onsdags.
Det var en match mellan stora män och små pojkar.
Åtminstone kändes det så ibland när 198 centimeter Nemanja Milosevic, lika långa Magnus Jernemyr och 205-centimeterskillen Jacob Wickman Modigh manglade Tholin och kompani som värst.
Fast även om det blev klar förlust är jag inte så orolig.
Såg en hel del tendenser som gör att hoppet om en ganska kul vår lever. Fast då gäller det att Guif lär av holmgångar som i onsdags och tuffar till sig.
Samt att målvakterna inte hela tiden pendlar mellan höga berg och djupa dalar.