Det har gått snart åtta år sedan jag nervöst klev in på redaktionen i Flen för första gången. Jag hade fått ett tre månader långt vikariat, min tid på redaktionen på Götgatan blev dock en aning längre än så. För tre år sedan, nästan fem år efter min första dag, lämnade jag Flen och tog plats på redaktionen i Eskilstuna. Men nu är jag tillbaka. Matilda Kvarnström Lantz väntar tillökning och jag ska försöka fylla hennes skor under tiden hon är mammaledig.
Mycket har hänt sedan jag började i Flen den där novemberdagen 2011. Då var jag en ungkarl med hår på huvudet som pendlade från Stockholm där jag hade blivit kvar efter journalistutbildningen. I dag är jag en gift tvåbarnsfar med en lättarbetad frisyr som är tillbaka i Malmköping där jag växte upp.
Men en sak är, trots tidens gång, oförändrad: Min kärlek till lokaljournalistiken och mötet med människor.
Det har aldrig varit de stora rubrikerna som har motiverat mig. Min drivkraft har alltid varit att gestalta och berätta. Där har inte historiens storlek spelat någon roll. Alla har något att berätta och tittar man tillräckligt noga finns det nyheter att hitta överallt.
Jag tycker väldigt mycket om min hemkommun, det är varken en hemlighet eller speciellt konstigt. Att värna den byggd man har växt upp i är mänskligt och det känns otroligt inspirerande att återigen ha fullt journalistiskt fokus på Flens kommun. Det är dessutom något jag stolt över för ingen kan slå Kuriren på fingrarna där. Så var det 2011 och så är det än i dag.