Så låter en av textraderna i en av mina favoritlåtar av popbandet Bob Hund. Just den strofen kommer till mig när jag tittat i facit efter att ha gjort uppgifterna i det intelligenstest som fanns i lördagstidningen. Ett och annat rätt fick jag, men det kan jag nog tillskriva slumpen. De mönster som skulle finnas bland figurerna gick mig helt förbi.
I vanliga fall brukar jag leva i tron att jag är någorlunda klipsk. Men det var jag alltså inte. En medelmåtta, i bästa fall.
Men det får gå ändå. Har jag klarat drygt 40 år med mitt ringa förstånd borde jag klara 40 till. Kanske är det där med intelligens rent av överskattat?
Bob Hund har svaret även på den frågan: Oh vad det är skönt att inte veta sitt eget bästa. Att gå på en smäll och sen rusa som en tjur rakt in i nästa.