Jag fattade inte riktigt vad rösten i andra änden av telefonlinjen pratade om. Han var väldigt entusiastisk i alla fall och ville uppmärksamma mig på en man som hade gjort något väldigt speciellt. Om vi var intresserade kunde vi ta kontakt. Jag antecknade noga. Skrev upp telefonnummer och namn och var jätteduktig. Men det fanns ett underligt ord han nämnde flera gånger som jag aldrig hade hört förut. Han förklarade kort vad det handlade om. Men när samtalet var slut gjorde jag som man gör nuförtiden: kastade mig ut på internet.
Jodå det fanns där. Ruderatmark. Helt nytt för mig. Hela grejen faktiskt. Både ordet och företeelsen. Nu har jag/vi träffat Mati Nömm som kartlagt ruderatmarken vid Volvo i Brunnsta utanför Eskilstuna och både jag och fotografen Marie Bremberg blev lika fascinerade båda två. Som amatör tänker man kanske att det måste vara fuktigt och välgött för att det ska växa, frodas och bli fint. Nu vet jag att så inte alls är fallet. Tvärtom ibland. Växter och djur är som vi människor. Ibland behöver vi växa i olika miljöer för att det ska bli bra och en fantastiskt fascinerande mångfald.