Putin
Allting har en början. Allting har ett slut. Det hÀr blir min sista krönika som chefredaktör och ansvarig utgivare pÄ Eskilstuna-Kuriren med StrengnÀs Tidning.
Det har varit fantastiska Är. Men ocksÄ otroligt tuffa.
Tidningen har en stark tradition av att vara en nagel i ögat pÄ vÄra makthavare. J.A. Selanders arv har i mÄngt och mycket varit min ledstjÀrna under Ären. NÀr jag tilltrÀdde lovade jag mig sjÀlv att göra vad jag kan för att stÄ upp för alla mÀnniskors lika vÀrde. Att finnas dÀr för dem som inte har nÄgon röst. Och att vara modig.
Men det har kostat pÄ, det ska jag erkÀnna. Privat inte minst. à ren har kantats av en hel del dödshot, men ocksÄ ett massivt hat. Mot mig som kvinna, som journalist men ocksÄ som representant för en av Sveriges mest framtrÀdande liberala tidningar. Oftast frÄn mÀnniskor som aldrig trÀffat mig.
Mina första Är som utgivare var kanske de allra vÀrsta. Vi inledde med en rad granskningar, av gÀngkriminella och den öppna knarkförsÀljningen. Av högerextrema och jihadister. Och trollfabriker.
VÄr ledarsida tog en tÀtposition som uttolkare av Rysslands och Putins agenda.
Omfattningen av det hat och hot som regnade över oss var nog ingen riktigt förberedd pÄ, Àven om det inte var ovÀntat. Vi var pÄ kort tid tvingade att gÄ in i ett slags Lock down. SÀkerhetsrutiner blev vÄrt nya svarta.
Det som jag dÀremot inte vÀntat mig var det öppna förakt som vissa av vÄra folkvalda visat mot tidningen. Att en ledarsida kritiserar ledande politiker ingÄr i sjÀlva kÀrnuppdraget. Att en nyhetsredaktion granskar makthavarna likasÄ. Fokus Àr alltid medborgarens perspektiv kontra makten.
Att det inte uppskattas av politiker Àr kanske inte sÄ konstigt. Men att aktivt gÄ ut och uppmana till bojkott, ifrÄgasÀtta granskningar, kalla journalister för nÀttroll och fakenews trodde jag hörde hemma i USA, Ungern eller Turkiet. Inte i Eskilstuna. Granskande medier Àr ju en förutsÀttning för en fungerande demokrati.
Riktigt hur illa det var stÀllt med det senare insÄg jag dock först under pandemin. Under de inledande veckorna vÀckte FolkhÀlsomyndighetens uppmaning om att skydda de Àldsta frÄgor. Eftersom jag sjÀlv jobbat inom vÄrden under tio Ärs tid undrade jag hur det skulle gÄ till. NÀr vi bad om uppgifter pÄ hur mÄnga som smittats och dött pÄ Àldreboenden blev svaret njet, sekretess.
Men kan en siffra sekretessbelÀggas?
Trollfabriker och mörkning frÄn myndigheterna under starten av coronapandemin. Eskilstuna-Kuriren med StrengnÀs Tidnings avgÄende chefredaktör, Eva Burman, vÀlkomnar ytterligare granskningar.
Svaret Àr nej. NÀr vi började grÀva insÄg vi att Sörmlands kommundirektörer, jurister, regiondirektören och kommunikationsdirektörer gemensamt bestÀmt att hemlighÄlla uppgifterna. Du och jag fick absolut inte veta hur mÄnga som smittats och dött bland vÄra Àldre. Dessutom lyckades vÄra sörmlÀndska kommuner fÄ Àven Socialstyrelsen och FHM att mörka uppgifterna.
NÀr jag JO-anmÀlde alla inblandade kom ocksÄ JO:s dom. Den var sylvass. Och vÀldigt allvarlig. JO konstaterade att kommunerna och regionen i Sörmland Àgnat sig Ät mörklÀggning. Och att detta hotar att underminera förtroendet för dem. HÀr tÀnkte man kanske att ansvarsutkrÀvandet skulle fungera. Men icke. VÄra folkvalda slöt mangrant upp till sina tjÀnstemÀns försvar. Inga fel har begÄtts konstaterade kommunstyrelse efter kommunstyrelse. Trots att JO konstaterat motsatsen.
Ăn i dag förstĂ„r jag inte varför.
DĂ€remot stod det klart vilken roll tidningen har i demokratin.
NĂ€r andra medier satt runt lĂ€gerelden â FHM:s presskonferens â sĂ„ tog Eskilstuna-Kuriren med StrengnĂ€s Tidning sitt granskade uppdrag pĂ„ allvar. Inte trots, utan pĂ„ grund av att vi befann oss i en vĂ€rldsomspĂ€nnande kris.
Detsamma gjorde J.A. Selander, nÀr han och nÄgra fÄ andra utgivare i Sverige vÀgrade lÄta sig tystas av censuren svenska staten lade pÄ svensk press under andra vÀrldskriget. Han vÀgrade hÄlla tyst.
Jag tror att J.A. Selander skulle varit stolt över mig. Likt Selander vĂ€grar jag tiga om maktmissbruk. Han svor över Hitler och Stalin. Jag svĂ€r ocksĂ„, men över sakernas tillstĂ„nd â i Eskilstuna (inte över Eskilstunaborna nota bene).
Jag vill med dessa ord sÀga tack för mig och jag vill Àven tacka er som lÀsare. FortsÀtt att prenumerera. Och om ni nÄgon gÄng övervÀger att sluta, Àgna en sekund Ät att fundera pÄ vem som tjÀnar pÄ det. Och vem som förlorar.