Min mamma säger ofta att hon ångrar att jag inte heter Olivia efter min mormor. "Skyll dig själv", brukar jag svara. Det är ju inte mitt fel att hon och pappa valde Ida framför Olivia. Det är heller inte så att jag kommer att byta namn nu. Jag är ju redan Ida med min omgivning.
Men det finns de som byter namn. Jag har vänner som gjort sig av med efternamn som Pettersson i utbyte mot något unikt släktnamn. Jag vet också folk som har bytt förnamn helt eller bildat ett nytt genom att sätta ihop för- och mellannamn.
Jag träffade ett par en gång där ingen av parterna ville byta efternamn när de skulle gifta sig. En dubbelnamnsvariant var inte heller att tänka på. "Ha kvar era egna då", föreslog jag. Men de tyckte att det tog udden av tvåsamheten och i stället skulle de enas om ett nytt.
Tänk så svårt. Att välja ett nytt namn känns värre än tanken på att tatuera sig. Förutom att jag skulle ha svårt att bestämma mig så finns det också en rad regler hos Patent- och registreringsverket som gör att man inte kan byta hur som helst och till vad som helst. Till exempel får man inte heta Krakel. Eller Lovejoy och inte heller Anncoccozz.
Krakel hade kanske varit något? Synd att en viss Spektakel hann före.