De hittade till forum som visade sig vara världens bästa gödselspridare. Och de behövde inte stå öga mot öga med människor som de ville göra illa. Ett guldläge för riktiga fegisar, alltså.
Jag gör mitt bästa för att följa samhällsdebatten. Men när folk hela tiden märker ord, ända ner på bokstavsnivå, försvinner den viktiga kärnan i diskussionen, som späds ut i sidospår och personangrepp.
Ett exempel: en nyhet började snurra om att två föräldrar blivit så ilskna över att deras barn fått se Alfons Åberg-film i förskolan, att de anmälde förskolan till Skolinspektionen. Barnet hade nämligen fått svåra mardrömmar efter filmvisningen.
En och annan, även jag, tänkte att nu har det väl ändå gått lite för långt. Finns det verkligen inte viktigare saker att uppta en myndighets resurser med?
Men så tog Fredrik Virtanen på Aftonbladet reda på att anmälan egentligen ifrågasatte varför barnen gång efter annan fick se på film i stället för att ha pedagogisk verksamhet. Det kastade ett nytt ljus över historien, och Virtanen raljerade en smula över att folk hade låtit sig bli kränkta över att andra var lättkränkta.
Vad hände sedan? Jo, i ett kommentarsfält till krönikan framhöll något ljushuvud att Virtanen var kränkt över folk som blivit kränkta över folk som blivit kränkta.
Jag orkade inte läsa om ljushuvudet sedan anklagades av någon annan för att vara kränkt över att Virtanen var kränkt över folk som blivit kränkta över folk som blivit kränkta. Men jag är nästan säker på att råttan på kränkthetsrepet fortsätter att klättra. Om det inte vore så tragiskt så vore det roligt.
Det jag försöker säga är, att det har blivit så oerhört påfrestande att tycka något. Den som tycker riskerar att antingen ses som oerhört lättkränkt, eller som allmänt dum i huvudet. Även de mest okontroversiella åsikter vänds ut och in och fram och tillbaka och upp och ner, tills en knappt vet vad det var en tyckte, än värre varför en envisades med att ens ha en åsikt.
I SVT:s Skavlan förra veckan medverkade författaren Jon Ronson, som har fördjupat sig i vårt beteende på nätet. Han sa att en enda klantig formulering, eller ett dåligt skämt, kan räcka för att en vanlig, anständig person ska bli sänkt för all framtid i twittervärlden. Det finns folk som inte vistas utomhus på ett år efter att ha blivit utsatta, enligt Ronson. Särskilt kvinnor är drabbade och vad de får höra lämpar sig inte i tryck.
Världen har glömt bort att saker och ting är komplexa, att livet inte är svart och vitt, att människor inte är maskiner.
Det går faktiskt att tycka annorlunda än någon annan utan att rulla den personen i digital tjära och fjädrar och låta den löpa ett lika digitalt gatlopp i all evighet. Prova, vetja.