Speedway är egentligen ingen lagsport.
Vad då?
Klart det är.
Tänker kanske du.
Och det är det. Fast bara på sätt och vis.
Så här tänker nämligen jag.
Speedway är en individuell idrott. Däremot finns det lag där förare ena dagen kör med varandra och andra dagen mot varandra.
Det där med klubbkänsla har jag därför väldigt sällan sett i speedway.
Stjärnorna kommer, gör sitt jobb, tjänar sina pengar och åker vidare till nästa bana.
Visst. Det finns några undantag. Ett är genomtrevlige Torshällakillen Magnus "Zorro" Zetterström. Ett annat upplevde jag under 2013.
Jag snackar om Smedernas nytillskott, letten Grigorij Laguta.
Måste erkänna att jag var lite fundersam när han värvades.
Blev inte mindre förvirrad efter bortapremiären mot Piraterna i våras då Laguta var allt annat än bra.
Men sedan hände saker.
Och det var inte bara så att Laguta visade sig vara precis så vass som alla önskat.
Nej, för även om han formligen sprutade in poäng och heatsegrar så minns jag mer andra saker när jag tänker på honom.
Laguta är en lagspelare.
Japp, en äkta lagspelare som älskar sin förening och sina fans.
Det fick vi se prov på många gånger. Den leende letten tog sig exempelvis alltid tid att skriva autografer till barnen som köade i depån efter en match.
Dessutom visade han en glädje jag nästan aldrig sett i speedwaysammanhang när Eskilstunalaget lite överraskande slog ut Indianerna från Kumla.
Det var den 27 augusti. Matchen avgjordes först i det sista heatet och det var Laguta som fixade en semifinalplats.
Efteråt jublade han tillsammans med smedsupportrarna som ett barn på julafton.
Stort och jag är enormt tacksam över att vi får njuta av Grigorij även under 2014.