När jag tänker efter har mat betytt mycket hela uppväxt. Då menar jag inte att det kretsat kring frågor som när eller vad vi ska äta, utan mat i min familj har alltid setts som ett hantverk och en viktig gemenskap.
Tänk en riktigt god pastasås som trots att det bara är skåpstädning smakar himmelskt. Föreställ dig gös som dragits upp ur sjön och filéats lagom till lunchen. För att inte tala om en riktigt mustig älggryta, bara tanken får mig att dregla.
Min matglädje är på den nivån att en riktigt god rätt kan få mig att både skratta och gråta. Få saker slår att äta och samtidigt titta i en receptbok för inspiration till nästa middag. Jag vill prova allt.
Det gör min kompis påstående ännu mer provocerande. Han har nämligen rest mycket och alltså haft möjligheten att smaka på kök världen över. Tänk vilket slöseri på smakupplevelser. Halva grejen med att resa är ju att testa annan mat än vad en är van vid. Jag är helt övertygad, meningen med livet är mat.