När fikabehovet inte känner några gränser

KRÖNIKA2017-01-19 05:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Vi fikar mycket i Sverige, det är allmänt känt. Själv fikar jag minst en gång varje dag, ibland mer. Almanackan haglar av fikaursäkter. Förutom klassiska dagar som fettisdagen, kanelbullens dag och våffeldagen, har i princip varenda kondisbit sin egen speciella dag.

Även när själva kondisbiten inte står i centrum tenderar vi att fokusera på fikat. Valfri prinsessdag brukar som bekant förorda prinsesstårta, för att nämna ett exempel.

Sedan har vi de mer obskyra temadagarna i kalendern, som också inbjuder till fika. I dag firar vi till exempel Sten Stures ben. Jo, det heter faktiskt så – ett nästan utdöende firande som infaller varje år den 19 januari. Då förordar traditionen chokladbollar, vilket jag snart återkommer till. Först kräver Sten Stures ben en förklaring:

Firandet föddes när Sten Sture den yngre fick benet krossat av en dansk kanonkula vid Bogesund 1520. Resultatet blev total seger för Danmark och superförlust för Sverige. "Det bör vi högtidlighålla", tyckte någon, och kampanjade för en markering i almanackan. Tydligen fick det räcka med att hylla själva benet – resten av Sten Sture får man fira närhelst man behagar.

Chokladbollen då? Jo, den symboliserar kanonkulan i sammanhanget, och inmundigas efter att man kastat snöbollar på varandra. Helt enligt vad traditionen påbjuder.

Nesligt eftermäle, tror jag Sten Sture skulle ha tyckt. Mitt fikabehov känner emellertid inga gränser, så jag tänker helt skamlöst slå på kaffebryggaren med gott samvete ändå. Glad Sten Stures ben på dig. Och trevlig fika!

TF KULTURREDAKTÖR

0155-767 45

Läs mer om