– Vad kan vi hjälpa Er med?
– Vi skulle vilja prata med en polis, tack.
– Om Ni kan beskriva ert ärende kan jag hjälpa Er bättre.
– JAG är inte två personer.
Du-reformen, vilken grej! Jag har inte upplevt ett samhälle där vi ni-ar varandra, trodde jag ja. På senare år märker jag det oftare och oftare, telefonförsäljare, butikspersonal men nu även myndigheter som Polisens växel och Migrationsverket. Jag känner att min paroll blir kapad varje gång någon tilltalar mig som vore jag plural. Då vill jag svara att jag är singular.
Jag har nyligen flyttat hem från Frankrike och där har jag stolt berättat vilket modernt land Sverige är, där alla du-as. Ja, statsministern också. Men till slut blev jag så indoktrinerad av det franska ni-andet att jag inte visste vad jag skulle ta mig till om någon jag inte kände du-ade mig. Får jag du-a tillbaka? Ni-a?
Du-reformen är bland det finaste vi har, efter skärgårdar, solnedgångar och gulliga djur. Snälla Du, glöm inte bort det.