Jag säger till mig själv på skarpen att jag ska vara uppmärksam och inte missa vad som håller på att hända runt omkring. Det börjar med gatorna som sopas rena från grus. Sedan är det någon knopp som är på väg att brista. Första tussilagon, blåsippan, vitsippan. Men ungefär där tappar jag fokus på mitt uppdrag.
En plötslig klorofyllbomb slungar mig till dansen runt midsommarstången. Nästa gång jag stannar upp för att känna efter, sådär som jag sagt att jag ska göra, kanske jag hackar tänder efter årets första (och, om jag är min vana trogen, förmodligen enda) dopp i havet. Och vips! så är det dags att börja använda strumpor igen.
Jag gör ett nytt försök att hänga med i år.