När så gott som varenda tv-kanal fylls med sändningar från OS i Rio råder det ingen brist på drama. Dramatiken finns överallt hela tiden och den är på riktigt. Ingen tv-serie, hur spännande den än är, kan på samma sätt få en att bita på naglarna som ett straffdrama i en kvartsfinal eller som när hundrameterslöparna radar upp sig på startlinjen. Netflix och HBO kan slänga sig i väggen. De är helt enkelt inte konkurrenskraftiga nog när toppidrott sänds från eftermiddagen till långt in på natten. Verkligheten överträffar som bekant dikten.
För en sann sportfåne är det inga problem att helhjärtat engagera sig i sporter som man aldrig skulle intressera sig för annars. Vem kunde väl ana att kanot kan vara så spännande, för att inte tala om bågskytte eller velodromcykel?
Med tanke på all egen träning som får stå tillbaka och allt annat som blir lidande när man slaviskt tvingas följa dramatiken i Rio är det kanske tur att OS bara avgörs var fjärde år.