Själv har jag en sorts hatkärlek till vinylskivorna. Min pragmatiska sida säger mig att tjänster med strömmad musik, som Spotify, duger utmärkt om man vill lyssna.
När jag var 14 år tvingades jag ständigt till svåra val. Skulle jag lägga månadspengen på godis, smink, tjuvrökarcigg och biobiljetter eller en skiva med Ramones? Skivor var dyra, åtråvärda, och hade vackra, påkostade omslag. Skivbackarna i tonårsrummen var skattkistor, fyllda med status och social tillhörighet.
Men om någon berättat om Spotifykonceptet då hade jag avfärdat det som utopi. Inte kunde väl musik bli så lättillgänglig och billig och ljudet så kristallklart? Och tänk, man kunde slippa det eviga sorterandet och pysslet med att får rätt skiva i rätt fodral, och innerkonvolut som gick sönder eller försvann. För att inte tala om det ständiga lånandet och utlånandet av skivor hit och dit för att spela in på kassettband, och plastkassarna som lp-skivorna aldrig riktigt ville få plats i.
Vinylskivor kräver, det vet jag om någon. När jag gifte mig kom drygt 2000 lp-skivor med i boet, och ungefär lika många singlar.
Det vore korkat av mig att säga att dessa skivor inte skänkt mig och min familj glädje genom åren. Men varje gång jag går genom huset och ser dessa reliker stå i sina specialanpassade skåp på paradplats i hemmet, kan jag inte låta bli att tänka att de utgör barlast. Jag minns alla gånger vi har flyttat, alla släpkärror fyllda av tunga vinylskivor som rullat genom Stockholm, Katrineholm och den sörmländska landsbygden. Alla möbler vi har köpt för att förvara skivorna i och hur skivorna, och den skrymmande stereoanläggning som krävs för att spela dem, faktiskt hade ett eget rum när familjen var som mest trångbodd.
Jag inser ju naturligtvis att mycket gick förlorat i och med den digitala revolutionen. Känslan av att behärska den ädla konsten att ta ut en skiva ut fodralet utan att sätta flottiga fingeravtryck på den. Att med lätt hand placera grammofonens arm mitt emellan tredje och fjärde spåret på ett album. Det härliga knastret från stiftet som löpte genom vinylskivans intrikata spår i en förutbestämd hastighet.
Hemma hos mig samlar vinylskivorna damm. Ingen spelar dem, de bara står där, laddade med minnen, känslor och bra musik.