Vad är egentligen svensk mat? Med tanke på att vi i dag äter mat från världens alla hörn kanske frågan känns otidsenlig och lite onödig.
God mat är god mat, varifrån den än kommer, och vi svenskar är något av världsmästare på att inkludera nya smaker och ingredienser i vårt eget kök.
Ändå måste frågan ställas, efter att ett parti som jag kanske inte behöver skriva namnet på nyligen lade en motion i Flens kommunfullmäktige om att kommunens skolor skulle servera mer svensk mat.
På en fråga om vilken sorts mat detta skulle kunna handla om sade en företrädare för detta parti: strömming.
På ett konkret plan kan det sägas att skolorna ofta serverar strömming, men att det kanske inte tillhör den maträtt eleverna springer benen av sig för att få på tallriken.
På en mer generell nivå kan måste man nog också ställa frågan vilka maträtter som blir kvar om det eleverna serveras i skolan ska vara rent svensk mat.
Kåldolmar är förstås uteslutet. Det är en maträtt som Karl den tolfte tog med sig från Turkiet på 1700-talet. Köttbullar också.
Entrecote och pommes frites kommer förstås inte på fråga. De kommer ju från det franska köket, och som en helsvensk ostreklam på bio slog fast för många år sedan: "Fy fan för franska vitlöksostar."
Potatis går bort direkt. Den går fetbort. Ni kanske tror att potatis är en del av det genuint svenska köket, men ack så ni bedrar er! Enligt forskare vid University of Wisconsin-Madison kommer alla världens nu existerande potatissorter från en urpotatis i södra Peru, Sydamerika.
Maträtter som pizza och hamburgare ska vi inte ens prata om.
Kaffe borde vara otänkbart, det kommer ju också från sydligare breddgrader.
Så vad blir kvar om maten ska vara svensk från början?
Ja, om vi bortser ifrån att all mat är importerad eftersom vårt land började befolkas först när inlandsisen drog sig tillbaka, så kanske det kan finnas några maträtter som är gamla nog för att platsa.
Lite kokta rotfrukter kanske. Stora långkokta köttstycken utan kryddor. Surströmming klarar sig nog.
Eller också accepterar vi fakta: världen är i ständig rörelse. Att människor, kulturer, maträtter och traditioner rör på sig hela tiden är en del av den mänskliga utvecklingen. Visst är det viktigt att bevara en del av den svenska matkulturen, men då måste man också inse att det arvet befinner sig i ständig förändring.
Jag minns en skola där vi längtade febrilt efter lite modernare maträtter. Där leverkorven och mandeltorsken var det värsta vi kunde tänka oss.
Jag tror att dagens barn tänker på ungefär samma sätt.