– Det här är från Yerserun-borna, sa kvinnan och fyllde på våra glas.
Vi var på lajv i Småland och satt nu på värdshuset i Granås för att fira en lyckad marknadsdag.
När glasen nästan var fulla hörde vi ett plingandet ljud. Längst ner i bägaren hade de luriga jägarna från Yerserun lagt tio silvermynt. Vi kastade en lång blick mot det smutsiga sällskapet där de satt i andra änden av rummet. De vek sig dubbla av skratt.
Tidigare samma dag hade de givit oss för mycket betalt då de köpte guldkorn och vi hade naturligtvis lämnat tillbaka pengarna när misstaget uppdagades. Men de envisa Yerserun-borna ville prompt att vi skulle ha dem. Vi vägrade, hederliga försäljare som vi var. På så vis hade silvermynten vandrat emellan oss på de mest fantasifulla sätt. Vi hade bland annat bett en trollkarl plocka fram dem ur deras öron.
Efter lajvet återgick vi till våra lite gråare vardagsroller. Men vi vann striden, för skulden är nu återgäldad. En helt vanlig dag, efter lajvets slut, åkte jag till en av Yerserun-bornas arbetsplats i Eskilstuna med ett kuvert innehållande de tio mynten. Och sedan dess har de inte kommit tillbaka. Skrattar bäst som skrattar sist.