I helgen var det dags för den tredje upplagan av musikfestivalen Bråvalla. Precis som tidigare år har det riktats kritik mot arrangörerna för att männen dominerar i spelschemat under festivalen. Och precis som tidigare år följs kritiken upp med en hätsk diskussion om huruvida det är fel eller inte.
Bland tyckarna finns alltid de som menar att det är fler män än kvinnor som håller på med musik och att det därför inte är konstigt att festivalprogrammet ser ut som det gör.
Men jo, det är konstigt – och tråkigt.
Det är konstigt att ingen av de kvinnodominerade akterna, som faktiskt var bokade, fanns med på affischerna. Det är tråkigt att endast 21 av totalt 96 bokningar var kvinnodominerade.
Varför? För att de som använder argumentet att fler män håller på med musik får vatten på sin kvarn. Jag har svårt att tro att Bråvallas könsfördelning på 78 respektive 22 procent stämmer med verkligheten. Och skulle det vara så, då är det ju där problemet ligger. Det lär ju inte ske en drastisk ökning av antalet kvinnliga artister om de inte ges samma utrymme att visa upp sin musik som sina manliga kollegor. Skyll inte på branschen, ta ansvar Bråvalla!