Sträck ut en hand – ring en vän – visa att du bryr dig

Chefredaktör Eva Burman om hur ofrivillig ensamhet kan kosta oss livet och hur vi alla kan bidra till lösningen.

Chefredaktör Eva Burman

Chefredaktör Eva Burman

Foto: Mikael Andersson

Krönika2021-12-24 04:26
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Jag vill att du sänder en tanke till dem i din omgivning som är ofrivilligt ensamma i dag. Vem vet, du kanske rent av ska höra av dig, slå en signal, skicka i väg ett SMS? För ensamhet har blivit ett reellt hälsoproblem. Och ännu mer så under pågående pandemi.

I en undersökning som gjordes i våras så anser 6 procent av befolkningen som är äldre än 16 år att dom är ensamma. Bland de äldre är siffran ännu högre.  I åldersgruppen 85 år och äldre sa sig 17 procent vara ensamma.

Och i tider av högtid, när vi förväntas samlas med släkten, känner sig dessa grupper ännu mer isolerade. Det finns mängder av ensamstående, änkor och änklingar, barnlösa och nyskilda, som alla tvingas tillbringa jul och nyår i ofrivillig ensamhet. Och med ökade restriktioner är utsikterna för samhörighet ännu sämre.

Peter Strang, professor vid institutionen för onkologi-patologi vid Karolinska Institutet, har arbetat med döende patienter i många år. Hans forskning har visat att ensamhet är lika farligt som rökning för vår hälsa. Det är till och med farligare än fetma och fysisk inaktivitet. Hans bok Att höra till handlar om hur vi människor till och med utvecklat fysiska reaktioner på ensamhet. Därför får vi ångest i samband med ofrivillig ensamhet, detta för att driva oss tillbaka till flocken. 

Annan forskning har visat att social exkludering aktiverar samma delar av hjärnan som smärta. I en amerikansk studie utsattes friska försökspersoner för ett experiment. De fick kasta en boll mellan sig i ett virtuellt spel. I experimentet utsattes en person, utan att veta om det, för medveten social exkludering. Personen fick allt färre bollar. Försökspersonerna undersöktes fortlöpande med fMRI, som avbildar hjärnan i arbete, och forskarna kunde påvisa att den sociala uteslutningen aktiverade samma delar av hjärnan som vid ren fysisk smärta.

Peter Strang menar att det kan förklara varför smärtupplevelser minskar om en smärtpåverkad patient får besök av en när och kär som stryker dem över kinden. På samma sätt är många som söker vård för smärta ofta ofrivilligt ensamma. Han har gjort många egna observationer under sina år med döende patienter som bekräftar detta. Behovet av smärtlindring minskar om vi har någon hos oss på dödsbädden.

Så nu när du läser detta, ta upp telefonen, ring någon och berätta att du tänker på dem. Önska dem en god jul, hör dig för om hur dom mår, på riktigt. Det kostar dig ingenting, men det kan hjälpa någon annan. 
Jag önskar er alla en God Jul