Farmor är en kvinna som skapar rubriker. Hon har växt upp på barnhem och fosterhem. När hennes bror sökte upp henne i vuxen ålder kastade hon ut honom. Hon trodde han var en försäljare. Sedan åt de pannkakor. "Vi var så fattiga. Men mjölk, ägg och mjöl hade jag hemma." har hon berättat – flera gånger.
Varje gång jag hälsar på farmor har hon valt ut något plagg som inte passar henne längre. Hon hävdar bestämt att kläderna i hennes garderob krymper. Och varje gång får jag förklara att "nja, det där kanske inte riktigt är min stil."
Visst, min farmor upprepar och kryddar sina historier men hon är en av de starkaste kvinnor jag känner.
När en man slog henne i rumpan på jobbet slog hon tillbaka – med sopkvasten. När hennes nya kille inte behandlade henne med respekt skaffade hon en ny, vid 78 års ålder.
När jag ringde och grattade henne på födelsedagen förra veckan konstaterade vi att kärlek är svårt. Och sedan skrattade vi tills vi fick tårar i ögonen när hon utbrast: "Tänk att man kan prata kärleksproblem med sitt barnbarn!"
Om jag orkar tackla mitt liv och mina problem med hälften så mycket stolthet, styrka och mod som farmor gjort, är jag nöjd.