Nej, det var inte fråga om klotter eller någon illegal graffiti. Målningen kom till under något lärarlett kreativt elevprojekt. Jag kan för mitt liv inte komma i håg vad just min målning föreställde. Det har jag förträngt. Men jag vet att den var infantil, obegåvad och hafsigt ihopkommen. Jag var definitivt helt ointresserad av att uttrycka mig genom väggmåleri. Jag deltog antagligen för att jag eller min bästa kompis var kär i någon kille som var med i projektet.
Den fula väggmålningen blev kvar under hela min tid på Stenhammarskolan, och fanns förmodligen där ända tills skolan blåstes ut och förvandlades till Bildningscentrum Prins Wilhelm i mitten av 1990-talet.
Andra väggmålningar har desto större sprängkraft och värde. Jag tänker då på den numera riksberömda Snippamålningen "Övermålning" som graffitikonstnären Carolina Falkholt gjorde på en högstadieskola i Nyköping, på verk av den superhemlige gatukonstnären Banksy, medeltida målningar i sörmländska kyrkor eller renässanskonstnären Michelangelos fantastiska vägg- och takmålningar i Sixtinska kapellet som jag bara måste få se irl innan jag dör.
Men långt i från alla väggmålningar har några större konstnärliga kvaliteter, trots att de ofta är både påträngande och stora och finns i miljöer som är frekvent besökta. Antingen är det då fråga om ren dekoration eller resultatet av något projekt som ska sysselsätta ungdomar. I det senare fallet är risken stor att resultatet blir ungefär som min pinsamma väggmålning i högstadieskolan.
Dessa målningar kan förstås vara tekniskt skickligt utförda men ändå vara helt fel och orsaka konflikter och väcka löje. Ja, helt enkelt innebära ett problem.
På brandstationen i Katrineholm har väggmålningar orsakat detta. När jag läser min journalistkollega Henrik Wisings utmärkta artiklar i Katrineholms-Kuriren om hur Västra Sörmlands räddningstjänsts stf. chef Mattias Gårdholt ville tvätta bort brandmannayrkets machostämpel genom att måla över en väggmålning med två biffiga brandmän, med betoning på män, i rött och svart, blir jag både rörd och glad. Men när jag ser vad som ersatte målningen förstår jag ingenting. Tanken är att den nya, lätt naivistiska väggmålningen i brandstationen ska förmedla en annan värdegrund än de svartröda hunkarna. Men budskapet når i alla fall inte fram till mig.
I stället kliar det i mina fingrar. Jag får god lust att åka till färgbutiken och köpa en roller och en burk vit färg och att skriva en checklista till alla som beställa en väggmålning till offentliga miljöer.
1. Ha inte för bråttom
2. Anlita en professionell konstnär.
3. Beställ en skiss först
4. Blir det för dyrt? Frestas inte att komma billigt undan. Avstå hellre.