En sak som irriterar mig i trafiken är när andra bilister inte håller jämn fart. Detta eftersom jag är själv älskar att hålla jämn fart, och använder min farthållare flitigt.
Särskilt irriterad blir jag när jag kör på så kallade 2+1-vägar. Det är nämligen där oskarshamnarna framträder som tydligast.
En oskarshamnare är inte nödvändigtvis från Oskarshamn. Hen kan vara från Piteå eller Årjäng också, eller från vilken annan plats som helst. Men det var utanför Oskarshamn jag och sambon myntade uttrycket, under en av våra många resor ner till släkten i Kalmar, och det är där koncentrationen av dem är som störst.
Kring Oskarshamn finns det massor av 2+1-väg. Långa fina sträckor på åtskilliga mil, där man kan knäppa fast farthållaren på 100 och bara styra.
Om det inte vore för oskarshamnarna alltså.
En oskarshamnare älskar att köra fort, men bara där det är tvåfiligt. Där håller oskarshamnaren god fart, ofta en bra bit högre än rådande 100-gräns. Där det blir enfiligt blir oskarshamnaren emellertid ängslig, och sänker farten. 70-80 kilometer i timmen tycker oskarshamnaren är lagom.
Läs också: Sörmlänningarna näst bäst i landet på att köra bil – enligt dem själva
Som jämn fart-förespråkare blir jag förstås omåttligt frustrerad av detta otyg. Frustrationen tar sig uttryck i att jag vill köra om oskarshamnarna, så att jag kan ligga först med min farthållare. Men det är ju inte helt enkelt, eftersom oskarshamnarna gasar upp i 120 när vägen blir bredare.
Nu tänker ni säkert: Du är ute och cyklar, Henke. Det är självklart att farten sänks där det blir enfiligt. Då måste ju alla bilar samsas om hälften så mycket väg. Men se, jag är inte ute och cyklar. Bila E22 ner och se själva. Det här händer om det så bara är två bilar på vägen.
Nåja, inget ont som inte har något gott med sig. Nu har jag och sambon i alla fall ett ord för bilister som inte håller jämn fart. De är helt enkelt oskarshamnare, oavsett var i landet vi stöter på dem.
Fotnot: Den här krönikan publicerades första gången i maj 2018. Den blev viral på nätet, vilket bland annat ledde till en uppföljande artikel i smålandstidningen Barometern/OT.