Min sambo brukar förundras över att stora sportevenemang kan gå mig helt förbi. Det handlar så klart om bristande intresse och att jag omger mig med många andra som ägnar puckar och racketar lika lite tankemöda. Men hur är det möjligt att jag inte vet om det är dags för EM eller VM? undrar sambon frustretat. Och hur kan jag ha missat resultatet i El clásico? Eller inte ha en susning om hur det har gått för svenska skidlandslaget?
Lika litet är mitt mellointresse, men dessvärre är det svårare att ducka schlagerbollarna som sulas rakt emot en med full kraft från februari till maj. Trots att jag inte följer några deltävlingar brukar jag ha stenkoll på startfältet när det är dags för den svenska finalen, och när de europeiska länderna ska göra upp brukar jag till och med kunna texten till Sveriges bidrag.
Nästan lika svårt var det att inte få helgens På spåret-upplevelse totalt spolierad. Fredagsplaner gjorde att denna kvalitetsproduktion i stället skulle avnjutas på lördagskvällen. Jag vet inte hur många gånger jag fått ropa "säg inget!" under de 24 timmar som hann passera tills jag tryckte på play. Sociala medier har jag medvetet hållit mig borta från.
Att intresse och umgänge styr vår världsbild stod väldigt klart när sambons lillasyster var på besök för några fredagar sedan. "På spåret? Det har jag aldrig sett" sa hon när tv:n slogs på klockan åtta.