Du kanske såg den. Eller så har du hört talas om den. Vi har sett rader med krönikor, memes och uppföljande artiklar om partiledardebatten för en vecka sedan. Jag syftar givetvis på den hetsiga ordväxlingen mellan Jimmy Åkesson, partiledare för Sverigedemokraterna, och miljöpartiets Per Bolund. "Vem är brun?". Utspelet kom när Bolund resonerade kring det blåbruna blocket.
Per Bolund framhärdade inte om SD:s nazistiska rötter och återkommande klavertramp i den högerextrema och antisemitiska myllan. I stället mumlade han fram argument om högerpopulism. Poängen gick till Åkesson.
Historielöst? Javisst. Men effektivt av Åkesson att angripa Bolund.
För det är just ett klassiskt retoriskt grepp att angripa person i stället för sakfrågan. Fokus riktas från det som diskuteras. Meningsmotståndaren ifrågasätts som person. Trovärdigheten undermineras hos den som angrips.
Men lika effektivt är det att ta motståndarsidans bästa argument och göra dem till sina. På senare tid har vi kunnat se hur SD tagit över den traditionella kritik som brukar riktas mot högerextremister och applicera den på sina meningsmotståndare. Som hoten mot demokratin, yttrandefrihet, näthat, radikalisering och polarisering.
I våras angreps socialdemokraterna för att bidra till det senare. Detta efter en krönika av Peter Hultqvist där han beskrev hur de konservativa försöker tämja SD. Han påminde om partiets bruna historia och fortsatta strävanden i samma anda med orden: "Hur mycket man än sminkar en gris så är det en gris”. Kritiken blev massiv och Åkesson tyckte tonen var hätsk och inte anstod en minister. Men kritiken fastnade, även om alla förstår vad det kända talesättet egentligen syftar på.
I veckan gick Jimmy Åkesson ut och berättade att det är SD som står upp för demokratin. Nu ska de ut på en demokratiresa runt landet. Sverigedemokraterna själva skriver så här om varför man gör det: "Tyvärr drar sig många svenskar för att öppet säga vad de tycker. Vissa är oroliga att bli av med jobbet och andra är rädda för att utsättas för social utfrysning. Det är denna exkludering av oliktänkande som är vår tids stora demokratiska hot.". I en debattartikel varnar Åkesson samtidigt för centerns och Annie Löfs påstådda auktoritära liberalism och tveksamma demokratisyn, eftersom hon vill skydda svensk grundlag, domstolar och fria medier.
Svämma debatten. Angrip personen. Ta över motståndarens bästa argument.
Voila. Så duperar man en väljarkår.