Det är själva kärnan i den integrationsfråga som nu ska lösas. På något sätt måste nya svenskar lära sig svenska värderingar: på något sätt måste de pumpas fulla med en blågul kraftsoppa.
En politiker på riksnivå föreslår att folkdanslag skickas ut till förorterna för att på så sätt sprida svenskheten.
Men exakt vad den består i är lite oklart.
Historiskt har de svenska värderingarna varit, bland annat, att kvinnor inte får rösta, att bönder får vara livegna, och att hela landet tillhör en man som går klädd i hosor.
Som jag förstår det handlar svenskhet nuförtiden mest om att prata om att svenskar älskar "The swedish fika" hela tiden. Om att inte prata med folk på bussen och stå snällt på sin plats i kön.
Förlåt, men det känns inte sådär livsviktigt för mig.
Min mormor, som är svensk fast hon är född i Tyskland, står till exempel aldrig i kö. Hon kallar det är "onödigt", och ställer sig helt enkelt längst fram. Varför vänta?
Det är säkert inte jätteuppskattat på hennes lokala Lidl, men jag tycker förstås att det är charmigt, hon är ju min mormor.
När snacket går om värderingar tycks det handla om ett slags manual för hur man bör bete sig. Men ärligt talat finns det ju redan ett system för hur man får bete sig och inte i Sverige. Det systemet heter lagen, och är ett väletablerat system som används i så gott som hela världen. Lagen är en av våra bästa uppfinningar.
Så varför behöver vi ett skuggsystem? Och vem bestämmer vad som ska ingå i det?
En av fördelarna med den beprövade metoden lagar är ju just att de präglas av transparens: alla får veta vad som gäller och hur man bestämmer om det. Svenskheten, däremot, verkar mer handla om att alla vill att alla andra ska vara som deras mormor. Och tänk hur det skulle se ut framför kassorna på Lidl då.