Det går inte göra annat än le och svara: "Tack, bra." Att snabbt svara något smart eller romantiskt är jag inte tillräckligt snabbtänkt för. Jag blir bara förvånad när jag blir kallad fina ord som: rosenknopp, solstråle eller smörblomma. Det smäller högre än att få en bukett med blommor. Fast ett gäng höga röda rosor skulle ju inte skada att få någon gång…
Eftersom jag har så dålig fantasi frågar jag honom vad han tycker att jag ska kalla honom. "Min lilla fetknopp", säger han och skrattar. "Varför då?", undrar jag. Det låter inte så mysigt. "Ja, den blomman passar väl mig?" "Du tycker ju att jag har gått upp i vikt".
Han fortsätter att berätta om kompisen som kallade sin älskling för Mandelblomman. Åren gick och mandelblomman la på hullet. Efter något decennium hette hon i stället Mandelmassan när kompisen berättade något om sin fru.
Apropå att ge folk smeknamn lärde jag mig ett nytt i söndags. Vi diskuterade en granne och alla förbättringar han hade gjort på sin tomt. "Ja, han är lite bäver", säger mannen jag pratar med. Jag står som ett frågetecken, vad menar karln? Så kommer förklaringen: "Han gillar ju att fälla träd"…
Bakom hälsningsfrasen med mandelblomma, rosenknopp och smörblomma ligger också en gnutta ironi – för jag är inte direkt den ljuva typen och känner mig inte som en skör och vacker blomma. Asfaltsblomma eller maskros passar nog bättre. Speciellt med tanke på vad jag ägnade förra helgen åt – körde ett jättelass sopor med fyrhjuling och släp till sopstationen, lyckades få igång den nya grästrimmern (körde den så att hela jag blev grönprickig), sprutade bort mossa med högtryckstvätten (blev brunpickig av blöt jord) och som avslutning på söndagen rörde runt med en pinne i avloppsbrunnen eftersom pumpen hade slutat att fungera.
Vilken tur att helger tar slut och jag får komma till mitt rena jobb. Men en vecka går fort – i morgon är det dags att ge sig på avloppstanken, trimmern och högtryckstvätten igen!