Men det behövs ju förstås inte. Det räcker med att se en tv-serie eller film där en skådis som Cecilia Forss (spelar Cindy i tv-reklamen) medverkar, för att jag ska tänka på Ica. Eller, hör och häpna – lyssna på en låt av antikommersialistiska proggbandet Nationalteatern, i vilket skådespelaren Hans Mosesson medverkade. Hans Mosesson spelar Ica-Stig i tv-reklamen. Jag skriver om honom här. Då associerar jag, och kanske en hel del läsare, till den där livsmedelskedjan vars namn jag inte vill nämna vid namn en gång till. Fast nu är det förstås försent. Ni tänker redan på extrapris på djupfrysta ärter.
Reklamsåpan om Stig och hans medarbetare började sändas 2001. Nu tror jag inte längre att just ovan nämnda livsmedelsreklam kommer att resultera i långfilm. Vi är rätt trötta på Stig, Cindy och gänget eftersom vi förknippar dem med just reklam. Och reklam har vi ledsnat på.
Men vad är egentligen reklam? Intill mig ligger en bok, eller åtminstone något som har formen av en. Den är utgiven på ett av Sveriges största barnboksförlag, Bonnier Carlsen, och har en författare: Daniel Lopkowistz. Alltså är det nog en bok. "Lego minifigures – Stora Guiden till alla minifigurerna" heter den. Boken, eller produkten, presenterar leksakstillverkarens tio olika serier med minifigurer. Vi får veta vilka egenskaper de olika figurerna har och varför den ser ut som den gör.
Även om jag tycker att denna bok har så lite med litteratur att göra som det går och att figurerna är könsstereotypa är jag övertygad om att mina söner när de var små hade kunnat sitta och bläddra i den timme ut och timme in, och att de efter det skulle ha önskat sig minst 20 olika figurer i julklapp. Lego är kanske det företag som nått längst i att tjäna pengar på att sälja reklam för sina egna produkter. Deras tv-spel har varit storsäljare i flera år, och Lego-filmen ligger högt på biotoppen. Vi recenserade filmen den här på kultursidan, och gav den därmed samma status som till exempel hyllade filmer som "Boktjuven" och "12 years av slave".
Gränserna mellan konst och reklam är numera så uppluckrade att vi knappast reflekterar över produktplacering och liknande företeelser, utan i stället betraktar dem som en naturlig och väsentlig del i att finansiera produktioner. Kanske är det omöjligt att stoppa den utvecklingen, men det betyder inte ska strunta i att förhålla sig kritisk till fenomenet.