Första mötet med Pokémon Go sker på redaktionen. En figur vid namn Bulbasaur sitter framför mig, mitt på tangentbordet. Den tigger om att bli fångad. Jag kastar mitt klot mot den, skrivbordet exploderar i ljus och det lilla monstret sugs in till min fångenskap.
Gotcha!
Jag har fångat min första pokémon.
På Rademachergatan dyker nästa pokémon upp. En aggressiv råtta vid namn Rattata står framför mig på trottoaren, även den fångas in.
Vidare mot Fristadstorget stirrar jag i telefonen, letar efter fler pokémon. Jag glömmer att titta upp. I stället använder jag mobilens kamera som en kikare mot verkligheten. Och plötsligt är jag på väg att ramla ner i rullatordammen.
Här på torget finns så kallade "gym" där användare utmanar varandra. Men jag är inte ens välkommen in i deras digitala fajt, appen menar att jag är nybörjare och inte tillräckligt bra för få tillgång till gymmet.
Går vidare genom Eskilstuna och hittar både statyn "Smederna" och J A Selander-statyn i spelet. Grymt att kidsen kommer att få statykunskap på köpet.
Det verkar inte bara vara de energidrycksälskande LAN-spelarna som krälar ut från sina mörka katakomber och får träningsvärk från helvetet när de går runt kvarteret och letar efter lila råttor. Alla, från tioåringen till 40-åringen, kommer närmaste tiden gå med mobilen framför sig och leka pokémon-orientering. Det är redan fullt med pokémonspelare vid rullatordammen varje dag, och värre kommer det bli när spelet lanseras i Sverige på riktigt. Återstår att se om intresset blir lika galet som i USA, kanske blir det även här mer populärt att kasta bollar på figurer i stället för att bläddra bland singlar på Tinder.
Efter 30 minuter är jag trött på att jaga krabbor, grisar och larver på Eskilstunas gator. Förmodligen är jag inte tillräckligt insatt, men det blir aldrig riktigt spännande. Det är inte ens svårt att fånga den där stora grisen i min lilla boll.
Tillbaka på redaktionen skriver jag den här krönikan.
På mitt tangentbord sitter fågeln Pidgey och stirrar argt på mig.
Jag låter den vara.
Ingen pokémon behöver längre vara rädd för mig.
Jag har redan gett upp.