Yvonne Perkins: Vägen till själen går genom öronen

KRÖNIKA2017-01-04 00:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Det var länge sedan jag hade tv. Som journalist inser jag naturligtvis nyttan av datorer och jag har även en hemma. Men skärmar är det fulaste och mest tjuvaktiga som finns och jag håller dem kort. Min dator är bärbar och fälls ihop när den inte används. Mobilen har ett stängbart fodral.

För jag vet hur lätt det är att fastna i slösurfande och tittande. Och hur tomt det känns efteråt. Ärligt talat är jag också ofta så trött på synintryck när kvällen kommer att det inte känns som någon avkoppling att parkera ansiktet framför ytterligare en skärm. Det har också hänt att jag anklagats för att somna ifrån filmer när de är som mest spännande.

Vad gör då tant i stället? Lyssnar på radio förstås! P2. Helt ärligt. Här finns hela världens musik och de allra vänligaste, mest välartikulerade rösterna. De väcker mig varligt på morgonen och vyssjar mig stilla till ro på kvällen. Däremellan bjuds allt från nyskapande jazz till dansant världsmusik. Radion funkar överallt, men i mitt fall får den hålla sig hemma och i bilen.

Ute är det naturens ljud som gäller. Det där med att göra fler saker på en gång är en överskattad förmåga som uppfanns för att människor inte ska njuta av livet. Med ett undantag. Det går alldeles utmärkt att bada i badkar och lyssna på musik samtidigt.

Vi ses i spalterna. Då är jag skrynklig som ett russin.

REPORTER

0155-767 29

Läs mer om