Sebastian Larsson i Mästarnas mästare.
SVT har Sebastian Larsson att tacka.
Utan honom – och bromancen med Joel Lundqvist – hade de kunnat stoppa årets inspelning av Mästarnas mästare.
För helt ärligt nu. Fram med spåkulan innan programmet började sändas. Vi hade kunnat förutspå flera av resultaten. Och framför allt det här: Tony Rickardsson blir ett nattduellsmonster.
I 20 år ägnade han flera kvällar i veckan åt att stå och vänta på en lampa som skulle börja lysa.
Visst, inte ens i produktionens vildaste fantasier hade de hoppats på att Joel Lundqvist skulle knockas av ett tungt trästativ. Men vips, där var vi tillbaka igen. Vi alla visste det: att ex-hockeyproffset är mest tacklingstålig i hela gruppen.
Risken fanns för en grabbig säsong. En brottare, en speedwayförare, en hockeyspelare och en fotbollsspelare. Det är ingen start på en ny tråkig form av en Bellman-historia. Det är de manliga idrottarna som SVT samlade i Mästarnas mästare. Stereotypiskt manliga idrotter.
I början kändes det som att vi, tv-tittarna, suttit i en lång jägarvila. Sedan hände det. Sebastian Larsson öppnade upp sig. Han visade en ny personlighet.
Men helt borta är inte idrottaren som vi via matcher, tv-intervjuer och tidningar fått våra fördomar om. Han som gjorde sig känd som en tävlingsdjävul. Han som en gång i tiden sprang hela vägen mot motståndarnas bänk och firade med en knäglidning finns kvar. Och det gillar jag.
Att få se Sebastian Larsson besviket storma bort från en synk gör någonting med mig.
Men att få se Sebastian Larsson prata om ångesten och rädslan, torka tårarna samt bli så där nära kompis med Joel Lundqvist gör någonting mer med mig.
Det ger oss en unik chans att få lära känna människan bakom idrottaren.
Att titta bort är inget alternativ. Tävlingarna har jag ibland spolat förbi. Men allt annat, som andra år varit helt ointressant, vill jag inte missa.
Middagarna. Dötiden. Allt som inte är ett tävlingsmoment.
Och i semifinalen kom det. Samtalet. Hälsningen från familjen som fick ex-proffset att torka tårarna.
I skuggan av förvåning påminns jag. Bakom fotbollsspelaren, alla intervjuer och all ilska på planen, finns en annan Sebastian Larsson. En sida som han nu på ett modigt sätt delar med sig av.
Jag gillar honom inte mer för tårarna och den ärliga diskussionen om ångestdrivet. Jag gillar honom inte mindre. Men jag säger som Anja Pärson: min bild av Sebastian Larsson har förändrats.
Nionde avsnittet av Mästarnas mästare sänds på SVT Play och i SVT1 söndagen 7 april 20.00.