Däremot är benådningen en bra illustration av Putin och hans sätt att leda.
Den som tror sig kunna förutspå Putin tar gruvligt fel, förr eller senare. Han fattar beslut sent, abrupt och ofta utan att meddela någon, han bryr sig inte om hur saker ser ut. Han gör avvägningar som inte handlar om att vara logisk och rätlinjig. Det handlar om att maximera sin makt.
Putin har tidigare gjort flera kompromisslösa uttalanden om Chodorkovskij. Enligt honom är denne en skurk, och skurkar ska sitta i fängelse. Samtidigt har han också sagt: "Jag kan inte benåda någon förrän han ber om nåd."
Vad han vill är klart: att västvärldens gullgosse ska krypa till korset och erkänna att han har begått ett brott.
Nu påstår Putin att Chodorkovskij har gjort just detta. Först bestred Chodorkovskijs advokater att deras klient hade varit i kontakt med Putin. Nu har klienten själv medgett det uppenbara, nämligen att det har förekommit någon form av brevväxling mellan honom och presidenten.
Tydligen har de olika åsikter om vad det innebär att be om nåd. Chodorkovskij säger att han inte har erkänt sin skuld, Putin säger att han benådade ex-oligarken på grund av dennes sjuka mor.
För Putin sitter benådningen utmärkt inför OS i Sotji. För Chodorkovskij, som hotades av nya åtal och ännu fler år i fängelse, var detta troligen ett halmstrå som han beslöt att gripa.
Många har förutspått att Chodorkovskij kunde bli den ryska oppositionens räddning bara han kom ut i friheten – en enande figur som vid det här laget är världskänd och har suttit tio år i fängelse för sin övertygelses skull.
Själv är jag inte övertygad. Chodorkovskij har upprepade gånger sagt att han inte längre tänker syssla med politik när han kommer ut i friheten. Nu har han dessutom meddelat att han inte planerar att återvända till Ryssland inom den närmaste framtiden.
Han vill inte ta risken att bli åtalad på nytt, en risk som är uppenbar helt oavsett Putins försäkringar om att ingenting hotar Chodorkovskij i hemlandet.
Även om Chodorkovskij är intelligent, samhällsengagerad och vältalig så har jag svårt att föreställa mig honom stå på en scen och engagera massorna. Han är inte den typen.
Han är en affärsman som har visat prov på stor skrupelfrihet , och samtidigt en oliktänkare som har visat prov på stort mod. Men han är inte en agitator.
Jag kan ha fel. Inte heller Chodorkovskij är förutsägbar.
Anna-Lena Laurén är Hufvudstadsbladets och Svenska Dagbladets korrespondent i Moskva.