Även om Borisov tillhör den liberala falangen bland Moskvas akademiker anser han precis som många andra ryska intellektuella att Ukraina bara har att förlora på ett EU-avtal.
– Hur ska deras ekonomi klara ett frihandelsavtal med EU? Det är ju rena självmordet! Det skulle ta död på all produktion. Den ryska ekonomin är mycket mera lik den ukrainska, och här finns det åtminstone realistiska möjligheter till ett fungerande samarbete, säger Borisov.
Men det tycker inte en stor del av ukrainarna. Under EU-demonstrationerna i Kiev har fler människor varit på gatan änvid den orange revolutionen 2003-2004. Experterna talar om mellan 500 000 och över en miljon. Det handlar om demonstrationer som är omöjliga att ignorera.
Samtidigt finns här ett problem som också EU är mycket medveten om. Nämligen att Janukovytj är Ukrainas demokratiskt valda president. Han segrade i valet 2010, ett val som bedömdes som någorlunda fritt och rättvist, bland annat av OSSE. Därför är kravet på att Janukovytj ska avgå inte självklart på samma sätt som det var 2003 efter det uppenbart riggade presidentvalet.
Då besegrades Janukovytj av gatans demokrati. Han kommer att göra allt för att slippa förödmjukas två gånger på exakt samma sätt. Utsikterna är fifty-fifty. Å ena sidan är Janukovytj Ukrainas laglige president, som fortfarande kontrollerar statsapparaten. Å andra sidan har demonstranterna det moraliska övertaget.
Motorn i detta så kallade Euro-Majdan utgörs av Kievborna samt västra Ukraina. Det är därifrån folk i stora massor strömmar in i Lviv. Men det betyder inte att hela östra Ukraina är en postsovjetisk monolit som vill bli en del av Ryssland.
Västliga medier delar slentrianmässigt in Ukraina i öst och väst, därför att det är en pedagogisk och begriplig förklaringsmodell. Detta leder oss delvis fel, eftersom verkligheten är betydligt mer komplicerad. En stor del av befolkningen i östra Ukraina vill närma sig Europa. Däremot är man inte intresserad av frihandelsavtal – som skulle innebära problem för den ukrainska industrin, med ökad arbetslöshet som följd.
Under mitt besök i Kiev förra veckan träffade jag en ung läkare från Poltava i östra Ukraina. Hon hade röstat på Janukovytj, uttryckligen därför att hon trodde att han skulle kunna närma Ukraina till EU.
Det är inte så ologiskt som det verkar, tvärtom. När den orange revolutionens segrare Viktor Jusjtjenko sade att Ukrainas väg är Europa kunde han bara få halva landet med sig; hans trovärdighet i de östra delarna var obefintlig. Janukovytj är däremot född i Donetsk och kunde ha motiverat donbassarna att gå in för europeisk integration. Det var bara det att hans egen övertygelse inte var tillräckligt stark
Det som pågår i Ukraina just nu betyder inte att vägen till Europa är stängd. Det betyder framför allt att landet behöver tid för att komma tillrätta med sig själv.
Anna-Lena Laurén är Hufvudstadsbladets och Svenska Dagbladets korrespondent i Moskva