Det är oklart om någon kommer att våga ställa upp i de egyptiska presidentvalen mot fältmarskalk Abdelfattah el-Sisis vilja. Formellt har han bara varit försvarsminister och överbefälhavare, men i praktiken är han Egyptens starke man.
När man nyligen höll folkomröstning om grundlagen, vilken Sisi ville genomdriva som första steg mot sin presidentkandidatur, anställdes hetsjakt på de oppositionsaktivister som vågade rekommendera en nejröst. Grundlagskritiker har dömts till tre års fängelse för att ha delat ut flygblad med uppmaningar att rösta nej till den nya konstitutionen.
Den typen av extrema reaktioner från statsmakten har präglat Egypten ända sedan Sisi tog makten i en statskupp 3 juli förra året. Den dåvarande och demokratiskt valde presidenten Mohammed Morsi, från Muslimska brödraskapet, kastades i fängelse. Ända sedan han valdes ett år tidigare hade motståndet mot Brödraskapet växt, både på grund av Morsis tondöva och maktfullkomliga regeringsstil, men kanske framför allt på grund av de ekonomiska och sociala spänningar som rått i Egypten sedan Hosni Mubaraks fall för nästan exakt tre år sen.
Miljoner egyptier hade under sommaren 2013 börjat drömma om en frälsningsgestalt, någon som kunde röja upp i oredan och sätta landet på rätt kurs igen. Man ville ha en egyptisk Pinochet och fick det: hans namn är Abdelfattah el-Sisi.
Sedan dess har denne Sisi släppt lös militären och polisen mot alla orosstiftare. Muslimska brödraskapet har drivits under jorden och Egyptens människorättsaktivister och principfasta demokrater skrämts till tystnad. Det politiska förtrycket är mycket hårdare i dag än det var före revolutionen 2011, under Mubarak.
Men Sisi är också genuint populär. Propagandan i statsmedierna kan knappt hålla jämna steg med hyllningsorden i den privata pressen, och miljoner egyptier verkar redo att rösta in Abdelfattah el-Sisi som president, med eller utan motkandidater.
Frågan är bara hur länge den smekmånaden kommer att vara efter att Sisi låtit sig krönas till president. Egyptens problem är enorma. Redan nu pågår strejker och oroligheter och det ekonomiska läget är nästan omöjligt att uthärda. Muslimska brödraskapet är försvagat men inte krossat, och det finns gott om tänkbara ledare och organisatörer för en förnyad oppositionsvåg. Mer militanta islamistiska grupper spär på oron med attentat mot militären och polisen, och mot egyptiska kristna.
Abdelfattah el-Sisi har valt att styra med järnhand redan från första början, när han hade överväldigande starkt stöd och vinden i ryggen. Hur kommer han reagera den dag folket i Egypten börjar vända sig mot honom?
Aron Lund är Mellanösternkännare och tidigare medarbetare på ledarredaktionen.