I snart ett år har Ryssland och USA kivats om tid och plats för en fredskonferens om Syriens framtid, utan att kunna enas. I september började stormaktsrivalerna till sist nå resultat, och snart satte FN på deras uppdrag ett datum: 22 januari 2014.
Då ska Syriens president Bashar el-Assad och hans opposition samlas till möte i Genève, för att diskutera en samlingsregering som väg ut ur krisen.
Det var bara det där med klockorna. Hotellet visade sig vara förhandsbokat av en konferens för tillverkare av handledsur, och mötet fick flytta från Genève. Visserligen bara tvärs över sjön till Montreux, och delegaterna kommer att återvända under konferensens andra dag. Men det framstår ändå som ett dåligt omen att man inte ens lyckats få Genèvesamtalen att öppna i Genève.
Och det är som sagt lite ironiskt att det gällde just en klockmakarkongress, ty är det någonting deltagarna har ont om är det nämligen tid
Inte bara Syrien håller på att falla sönder helt och hållet, till priset av världens just nu värsta flyktingkatastrof. Även Irak och Libanon tampas med varsitt begynnande inbördeskrig
Att stoppa denna enorma tragedi borde vara en av världssamfundets allra viktigaste uppgifter – det är utan tvekan en av de mest brådskande.
Olyckligtvis riskerar själva konferensen att bidra till detta förfärande slöseri med månader, snarare än att leda till någon lösning. Regimsidan kommer pliktskyldigt att inställa sig, efter ryska påtryckningar, men den har i flera månader upprepat att Bashar el-Assad inte tänker lämna makten till någon samlingsregering, trots att det är detta som enligt dagordningen ska diskuteras.
Och tro det eller ej – på motståndarsidan är läget ännu värre. USA flänger omkring med svetten lackande för att samla ihop en oppositionsdelegation som kan inta stolarna mittemot Assads representanter vid förhandlingsbordet.
Men inte ens de väst- och Gulfstatsfinansierade exilgrupperna vill tydligt fastslå att de tänker dyka upp, eftersom de splittras varje gång de försöker ta ställning i frågan. Och även om de till sist gör det, och konferensen blir av, så är det frågan vad det betyder – dessa grupper har nästan ingen makt över händelserna inne i Syrien.
De hårdföra islamister som har tagit kommandot över den väpnade kampen mot Assad har inga som helst planer på att delta, utan kallar Genèvekonferensen för en komplott. De är dessutom alldeles för upptagna med att slåss inbördes för att hinna med några utlandsresor.
Det rimliga i detta läge är förstås att skjuta upp Genèvemötet för att undvika ett fiasko som kan underminera framtida försök att anordna en fredskonferens. Men nu är det bara en vecka kvar, och tiden börjar rinna ut till och med för det.