Några veckor efter att FIFA gav världsmästerskapen i fotboll år 2022 till Qatar betalade företaget Kemco ut ett konsultarvode på 1,2 miljoner amerikanska dollar till Jack Warner, FIFA:s tidigare viceordförande. Warners söner fick 750 000 dollar var, medan en av hans tidigare anställda belönades med 400 000 dollar. Pengarna kom förstås från ett qatariskt företag och Jack Warner är nu misstänkt för mutbrott.
Jack Warners "konsultpengar" är inte de enda ljusskygga utbetalningar som gjorts i samband med VM 2022, och det förstår man ju att det kostade en slant att förvända synen på FIFA.
Det kan inte ha varit enkelt att sälja in idén: fotbolls-VM på en halvö i Persiska viken med sommartemperaturer nära femtiogradersstrecket – lösning: luftkonditionerade arenor – och 40 piskrapp för den medborgare som tar sig en öl – lösning: undantag för VM-besökare.
Lika besvärligt är att Qatar bara har 225 000 medborgare men säger sig räkna med en miljon besökare i samband med VM.
Lösning: låt andra ta hand om gästerna. Utöver de 225 000 qatarierna hyser halvön nämligen ytterligare minst 1,5 miljoner människor. Nästan alla är fattiga gästarbetare från platser som Indien, Nepal, Pakistan och Filippinerna som har rest dit för att sköta Qatars skitjobb.
Här ligger det verkliga problemet. Qatar är för all del en diktatur, med dödsstraff och tortyr och censur och allt annat som hör diktaturer till, men det har inte hindrat någon från att arrangera fotbolls-VM förut. Sport och politik ska hållas isär, säger man. Kanske är det så.
Men i fallet Qatar går det inte. De superarenor och semesteranläggningar som nu växer fram inför VM byggs av just dessa gästarbetare och de lever under slavliknande förhållanden, precis som i Persiska vikens andra oljestater. När de anländer till Qatar berövas de sina pass och hålls ibland inspärrade i läger. De får naturligtvis inte organisera sig fackligt, ges varken skyddsutrustning eller tillräcklig utbildning och har inga möjligheter att klaga över arbetsförhållanden eller övergrepp. I Qatar behandlas de utländska arbetarna "som djur", skrev Amnesty nyligen i en rapport.
Resultaten blir därefter. Minst 450 indiska gästarbetare och 400 nepaleser har dött i Qatar sedan 2011. Under de närmsta åren planerar Qatar att importera ytterligare någon halvmiljon gästarbetare, för att öka takten i ett redan forcerat byggprogram. Hundratals, kanske tusentals människor kommer att dö som följd av FIFA:s beslut att ge fotbolls-VM till Qatar.
Borde de inte ha tänkt på det? Eller hördes inte samvetets röst, prasslade dollarsedlarna för mycket?
Aron Lund är Mellanösternkännare och tidigare medarbetare på ledarredaktionen.