Cowboyhatten släpper in ljus från sidan. Får liksom kisa fast det egentligen var exakt det man ville slippa, och tänkte på när man stod där i affären och vägde mellan praktiskt och coolt. Det är charmigt, omedvetet moderiktigt, en selfie som säger: Lantliv.
Från grillen sprider sig en doft av honungsmarinad och av en slump spelas Idas sommarvisa och alla vänner kommer över, också av en slump. De står där vid grinden till gärdsgården intill ett sommarhus med utsikt över ängar utkavlade långt in i horisonten och bär på flätade korgar och filtar med fyrkanter. Har samlat ihop till en knytis och av en händelse bär alla kläder på temat båtliv. Och så cowboyhatten då. Ändå för det tankarna till: Sanddynor, djupa träfåtöljer med breda armstöd på charmig veranda med stolpar att luta sig mot och framför: Ett öppet hav, lite Hamptons.
Barnen leker sådär lagom ute bland buskar och höga strån, och löser sina egna konflikter. Om de nu ens skulle uppstå. Det råder konsensus. Inga skrik som klyver grenar på äppelträd. Porslinet är vitt. Förresten, allt är vitt: Huset, det som är byggt i lösvirke med originella lösningar, möblerna, gardinerna som vinden försöker stjäla genom det spröjsade fönstret på glänt. På avstånd råmar kossor. Tuggar. Gräset är nyklippt och ingen har gräspollen, inte minsta allergi. Det bubblar, nästan fräser av den kalla bubbeldrycken och isbitarna slår mot glaset, smälter inte ens fast tiden går och de rent logiskt borde smälta. Och bandet spelar bom-sicka-bom. Varifrån kom bandet? Och vickningen. Recept: Tusen resor över jorden och en skvätt tabasco. Tada, en röra ingen smakat tidigare och kryddiga korvar med kyckling i. Hembakta korvbröd utan vitt mjöl. Bara hemmagjord ketchup på egenodlade tomater.
Skratten låter inte det minsta hysteriska. Jämna och fina ha ha ha som blandas till sång. Någon spelar gitarr. En som ingen trodde kunde spela gitarr och det sprakar från brasan, den alla samlas kring. Alla är nykära och har jämna tandrader när de ler. Lena sångröster och kan sjunga stämmor. Och alla har viktiga jobb, med deadlines och kan data lika bra som hon Salander i Millenniumtrilogin.
Vaknar av ett ljud. Saliv i mungipan. Avtryck på kinden från kudde med abstrakt motiv. Måste duscha snabbare än Gunde för att hinna.
Kristina Emanuelsson är sociolog och utvecklare i Eskilstuna kommun.