Det handlar om att haka på motståndarens förslag och lägga ett nästan likadant, en tredje ståndpunkt.
Det politiska modeordet för dagen tycks vara triangulering. Om du händelsevis ännu inte stött på det och klurat ut vad det betyder så skall jag försöka förklara. Det handlar om att haka på motståndarens förslag och lägga ett nästan likadant, en tredje ståndpunkt. Därmed hoppas man avväpna en motståndare som har ett förslag som verkar populärt. Ett bra färskt exempel är regeringens löfte om att satsa på mindre skolklasser efter att Socialdemokraterna tjatat om det en tid.
När alliansen nyligen aviserade ytterligare höjningar på alkohol- och tobaksskatterna efter valet så fick jag också en känsla av triangulering, men denna gång var det nykterhetsrörelsen som länge och högljutt krävt större höjningar är det som blev i år. Även oppositionspartierna har aviserat att de kan tänka sig höjningar om de vinner valet. Alla har alltså träffats i mitten och avväpnat varandra, fast det här är en triangulering som väl knappast någon vinner val på.
Ibland måste dock politiken våga gå före och få väljarna med sig i efterhand. Biståndspolitiken är ett gammalt bra sådant exempel. Det var inget stort tryck i väljarkåren när den började byggas upp för 50 år sedan, men nu är biståndsviljan hög i mätning efter mätning. Vår tids stora utmaning är klimatfrågan. På det området finns det ytterst få beslut som är populära. Men man måste gå före och hoppas på uppskattning från kommande generationer.
Alkoholpolitiken är ett annat bra exempel på en fråga som inte alltid omfattats av väljarnas jubel. Det politiska etablissemanget har gjort alkoholen dyr och begränsat dess tillgänglighet också i en tid när många hoppades att den skulle flöda fritt efter EU-inträdet. Men det har ändå lyckats att skapa förståelse för att folkhälsan kräver politiska ingrepp. I dag är Systembolaget populärare än någonsin och väljarkåren kanske inte jublar över beskedet om skattehöjningar, men tar det med ro.
Några som inte triangulerar är alkoholindustrin. För dem finns ett annat ord i ordboken, de obstruerar. När den senaste alkoholskattehöjningen aviserades så kontrade de med ett löfte om att sänka priserna så att konsumenterna inte skulle märka något av höjningen utan fortsätta dricka som förr, helst mer. Det kan ju tyckas gentilt av producenterna att hålla konsumenterna "skadefria" och Borg får ju i alla fall sina skattepengar.
Men det är ju inte bara för statskassans skull som vi håller alkoholpriserna uppe, det är lika mycket för folkhälsans skull. Så skadefritt blir det inte och att alkoholindustrin skulle ta sitt sociala ansvar kan vi glömma. Deras agerande visar bara återigen hur viktigt det är att detaljhandeln med alkohol inte styrs av vinstintresse.
Maj-Lis Lööw är Mariefredsbo, aktiv i IOGT-NTO och tidigare statsråd (S).