Den del av paketet som handlar om stöd till landsbygdsutveckling, som jag själv varit med och förhandlat, är jag riktigt nöjd med. Resultatet av förhandlingarna är ett bra ramverk för medlemsländerna som nu ska sätta samman sina nationella eller regionala landsbygdsprogram. EU och medlemsländerna delar nämligen på finansieringen av landsbygdsprogrammen, ungefär hälften var, vilket ger medlemsländerna mycket stort inflytande över hur de vill rikta stöden.
Bland landsbygdsstöden finns bland annat de viktiga miljöstöden, stöd till rådgivning och utbildning, men också investeringsstöd, stöd till djurvälfärd och stöd till bredband och annan viktig basservice på landsbygden. Jag anser att dessa stöd är oerhört viktiga då de inte bara går till bönder utan till hela landsbygdens utveckling. Nu är det dock upp till medlemsländerna att plocka russinen ur kakan och skapa sina egna program efter sina specifika nationella, regionala och lokala behov och förutsättningar. Alla stödåtgärder är nämligen inte obligatoriska utan det är upp till länderna vad de vill satsa på.
Om jag själv fick välja hur jordbrukspengarna skulle användas skulle jag dock vilja att vi tog ett stort steg bort från bidragen och använde pengarna för att ge bönderna förmånliga lån eller lånegarantier i stället. Det finns många goda intentioner med bidragspengar, men att ge pengar från A till B genererar ofta problem. Det krävs exempelvis automatiskt en kontroll av vad B gjort med pengarna och om det överensstämmer med vad A tänkt att de skulle användas till. Det finns också en risk att B exempelvis skulle ha gjort investeringen i sitt stall även om han eller hon inte hade fått investeringsstöd från EU.
Jag har tjatat om detta i flera år, så förstå min glädje när det visade sig att de finansiella instrument som redan finns inom regionalstöden nu även finns tillgängliga för landsbygdsutveckling. Detta ger hopp inför framtiden.
Jag vill helt enkelt att bönderna ska få betalt för vad de gör och då menar jag främst för vad de ger tillbaka till samhället. Gör bonden en åtgärd på sin åker som gynnar miljön, då ska han eller hon ha betalt för det. I mina ögon måste vi röra oss bort från de direkta inkomststöden och i stället fokusera på de så kallade kollektiva nyttigheterna som bönderna kan bidra med.
De nya reglerna för landsbygdsutveckling uppfyller inte mina drömmar helt och hållet, men de är en bra grund att stå på för att stödja initiativ för landsbygden. Nu är det upp till Sverige och de andra medlemsländerna att göra det bästa av vad smörgåsbordet erbjuder.
Marit Paulsen är ledamot (FP) i EU-parlamentet.