Överkalix är inte bara den kommun där Socialdemokraterna gjorde sitt bästa resultat i riksdagsvalet 2010, med 61 procent av rösterna, det är också en av de kommuner som har störst andel äldre i befolkningen.
Förra året var 32,3 procent av kommunens invånare 65 år eller äldre, jämfört med 19,4 procent i Sverige som helhet. Sakta men säkert krymper kommunen.
Med några få undantag upprepar sig mönstret runt om i Sverige. Socialdemokraterna är som starkast i kommuner som inte växer. Det är här inställningen att det inte finns något annat parti fortfarande lever kvar. För övrigt är Överkalix även den kommun där Moderaterna gjorde sitt sämsta valresultat: 8,1 procent.
Det är också kommuner där näringslivsstrukturen förändrats relativt lite och till stor del är densamma som under partiets storhetstid på 1950- och 60-talen, trots de numera obligatoriska thairestaurangerna.
I Överkalix handlar det om skogen. På andra platser om stålverket, gruvan eller massafabriken.
Visst finns många av Socialdemokraternas väljare i storstadsregionerna. Men partiet är ändå starkt förknippat med platser som Överkalix och det som ekonomhistorikern Jenny Andersson beskrivit som landet där framtiden redan hänt. För många är bilden av Socialdemokraterna med andra ord den av ett parti som anser att samhällsutvecklingens högsta stadium uppnåddes i Sverige under rekordåren.
Medan socialdemokratiska partier i andra länder ofta lockar den vänsterlutande delen av storstädernas medelklass, har denna bild av partiet gjort det svårt för S att konkurrera om väljarna som lever i en alltmer tjänstedominerad ekonomi. I stället röstar de på Miljöpartiet.
I valet 2010 försökte Mona Sahlin att bryta denna förbannelse – som kanske bäst kan ses som baksidan av att vara världens mest framgångsrika parti när industrisamhället stod på topp – genom det rödgröna samarbetet.
Kritiken mot Sahlin, inte minst i Norrbotten, blev förödande. Hon var beredd att sälja ut partiet till miljöflummare från Södermalm, hette det.
I dag är det tyst. Kanske handlar det om att Stefan Löfven själv är en del av den socialdemokrati som alltid sett basindustrin som central. Om han inte hade gjort facklig karriär innan han tog klivit till partiledarposten kunde man lätt ha sett honom som den starke mannen i en kommun som Överkalix.
Helt säkert kommer det att bli bråk även i år, när en gemensam rödgrön politik ska utformas, och sannolikt bör Löfven vara glad över att han skjutit upp det till efter valet. Men förutsättningarna är i dag helt andra än 2010. Självbilden har omprövats.
Kanske ska man i efterhand förstå Mona Sahlins insats som S-ledare på just det sättet. Det var hon – i kombination med två Allianssegrar – som fick Socialdemokraterna att högst motvilligt inse att Sverige inte är som Överkalix.
I Överkalix regerar Partiet dock vidare.
Svend Dahl är fil dr i statsvetenskap och chef för Liberala Nyhetsbyrån